Perioder i livet.

Livet går i vågor. De rullar upp för stranden; vissa långsamma, dryga, njutningsfyllda - andra snabba, korta, stressiga, ofullständiga. Ibland ligger havet still, liksom livet. Ibland blir dagarna regelbundna liksom vågorna som sveper upp på stranden, dag ut och dag in, månad efter månad, år efter år.

Jag har drivit på en lång våg en period nu. En period utanför det verkliga livet. På måndag börjar jag mitt nya jobb på Johnson & Johnson (ja, jag har fått mailet om deras termometrar som personligen testas i deras kvalitetslabb ;-) och nej, det är inte där jag ska jobba). En ny period börjar alltså, vilket betyder att min förra period av mitt liv nu är slut. Dags för reflektion. Vad har varit bra? Vad har varit dåligt? Vad har jag lärt mig? Kanske dags att skapa en "Malin AB bok" (inspiration från viss konsult i Stockholm) där jag reflekterar.

Idag vill jag reflektera över min semester i Sverige där jag mötte mina underbara vänner och familj. Vissa kommentarer har lagts över att min semester var ett enda "kringåkande" och ja, i viss mån stämmer detta. Men det är jag som valt att bosätta mig utomlands och därmed tagit bort möjligheten för eftermiddagsvisiter. Alltså är det upp till mig att behålla kontakten och se till att besöka/våldgästa nära och kära när jag är i Sverige. Jag medger att det är ett pusslande och en aning ansträngande, men ack, det är verkligen värt det.
Sen visar det sig givetvis i längden vilka som förblir vänner och vilka som hamnar i kategorin bekanta.

Jag har insett hur berikande det är att besöka folk hemma i vardagen. Det ger en inblick i hur andra lever sina liv. Efter att ha bott själv under många år, så har jag skapat mig vissa rutiner och vissa sanningar som jag tror är bäst. Genom att se hur andra har det inser jag att det faktiskt finns andra sätt att leva och andra sätt att spendera en vardagskväll på, som faktiskt är minst lika dejlige som mina vanor. Fram för att bo hos vänner och bekanta! Och ja, ni är välkomna att besöka och bo i min vardag när som helst.

Nu är det dags för mig att ta mig upp på Uetliberg med utsikt över Zürich och reflektera, promenera, andas in och njuta av den här perioden i mitt liv som nu är till ända.

Längtan.

Jag tror att längtan är bra. Det är något fint att känna längtan. Alltså längtan efter någon. Att längta efter någon betyder att man saknar någon. En person som man saknar tycker man ju om. Fast jag är ganska övertygad om att man kan tycka om många personer fastän man faktiskt inte saknar dem. Jag menar, man behöver ju inte tycka illa om någon bara för att man inte saknar den.

Jag är i alla fall glad när jag känner längtan, vilket jag gör nu. Känslan gör mig glad.

Ibland längtar jag efter tystnaden i Sverige. Den är unik. Det går inte att hitta den på samma sätt i Schweiz. Jag var precis ute på en promenad i Diö. Jag gick på en liten skogsstig utmed sjön Möckeln som låg helt spegelblank och trollband naturen. Jag hörde en hackspett som jag även såg när jag utforskade trädtopparna runtomkring. Förutom det hörde jag ingenting. Det hände ingenting heller. Naturen och jag bara var. Helt stilla. Helt tyst. Jag höll andan och andades in medan jag såg för mig hur ögonblicket förevigades i mitt inre. Under den långa utandningen insåg jag att denna tysthet är underbar att få uppleva, ibland. Inte alltid. Jag skulle gå sönder av tristess av att bo i stillheten dag ut och dag in. Det är fint, det ger ro och perspektiv på livet. Men att leva i stillheten, njaee...det är inget för mig...då skulle jag längta efter händelser och upplevelser...alltid längtar jag efter något :)

Kaviar.

okej, jag tror inte att det väcker nåt som helst intresse, men jag måste skriva det ändå. Jag har ätit, ja, igen. Kvällsmat den här gången. Kavringsmackor med kokt ägg och kalles kaviar. mums! Är hos pappa som föreslog den fantastiska och högst normala kvällsmaten: te och knäckebröd med ost, dvs pappas standardmat. Men, som ni förstår så avancerades detta förslag upp något.

Det är high life i Diö så här en fredagskväll. Regnet smattrar, vinden viner och ett tåg kör förbi några kilometer bort. Ja, det var det hela. High life i Diö. Semestern fortsätter.

morgon i svedala

Jag har vaknat upp ännu en dag i Asarum och njutit av en härlig svensk frukost bestående av äkta svensk filmjölk (som jag saknar varje morgon i Schweiz), skivad banan, linfrö och havrekuddar. Sitter iklädd pyjamas, mammas mysiga morgonrock och fårskinnstofflor och njuter av den härliga morgonen. Solen skiner in genom fönstret och jag funderar på vad som skall komma att bli dagens projekt. Timmarna efter kl 12.30 är väl inplanerade, så det handlar alltså om de 3 timmarna fram tills dess.

3 fria timmar; utan krav, utan måsten. Helt enkelt 3- "Malin-timmar". Känns det igen? Timmar som är till för att avnjutas på bästa sätt, utan att få prestationsångest om man inte kommer på hur man vill avnjuta dem ;-)

Jag vill definitivt dricka kaffe. Kanske ute på verandan, i vårsolen. Lösa Soduko-Sudoku. Skriva bok. Jag har kommit igång med boken nu. Skrivit flera sidor samt bestämt en början, en mitt samt ett slut som experterna rått mig till. Därtill har jag även skrivit en karaktärslista, en disposition samt en lista med viktiga punkter som jag inte får glömma, till exempel att när boken ges ut ska den innehålla mycket mellanrum; en tom sida innan kapitelbyte. Allt för att få läsaren att känna sig duktig av att ha läst SÅ många sidor, dvs bonussidor. Det är bra med mina kom-ihåg punkter eftersom det kan dröja innan boken ges ut och även eftersom jag är en glömsk kvinna med en mamma som älskar post-it lappar och har delar av sitt minne på dessa. Man tar tydligen efter sin mammas vanor. Styrkor som svagheter. oups.

Monopol

Jag satsade järnet på spel idag: kapitalistspelet Monopol. Spelet där man gläds åt andras olycka. Har inte spelat det på minst 15 år men idag letade vi upp det i garderoben, dammade av det, sorterade papperspengar i högar, putsade spelmarkerna och bredde ut brädet. Jag satsade järnet. Gick ut stenhårt! Köpte allt jag kunde. Jag var den första som intecknade mina gator och som var nära personlig konkurs mer än en gång. Ja, det var så det slutade också. Det bästa var att ÅsaGåsa vann, trots att hon köpte Drottninggatan av mig för 9750kr (efter hård prisdiskussion då Mamma och Kristofer var på väg att överge både oss och spelet, då det tog så lång tid). Men ack så kul det var- jag hade fullständigt glömt det! Jag såg nog hur mina med-/motspelare satt och kurade, tätt lutade över spelplanen, bitandes på naglarna och studsande upp ur fåtöljerna både då turen och oturen visade sig. Mamma var till och med tvungen att strosa runt soffbordet i väntan på sin tur. Anledningen var magont pga alltför hård byxlinning.... Det heter så mycket så...Jag vet nämligen att även min mage var nervös, hjärnan uppspelt och adrenalinet aktivt på grund av inlevelse. Inlevelse i det spännande spelet- och vem får inte ont i magen av det? Positivt magpirr alltså. Ett äventyr i vardagen.

Har nu röjt undan i mammas tv-hylla för att göra plats åt sällskapsspelen. De som bjuds i hyllan är: Monopol, Gäster med gester, Rappa Kalja, Alphapet, Backgammon samt TP. Till jul ska utbudet ökas, för det är fantastiskt skoj! Fram för fler sällskapsspel.

Städa eller sola?

Varför ska man vara inne och städa när man kan gå ut och gå i solen?
Svaret på denna egentligen retoriska fråga är att det ska man inte. Man ska gå ut och gå i solen. Anledningarna är många:
Det gör en gladare.
Det är bra att passa på att njuta av solen när den är framme. Städa kan man alltid göra. Eller aldrig.
Det är bra för kroppen. Det är i och för sig städning med om man gör det aktivt.
Man ska göra roliga saker. Vi finns till för att vara lyckliga. Städning i sig gör inte mig så lycklig som en promenad. Däremot gör ett städat hem mig välmående.
Jag gör en kompromiss: tar med mig allt skräp och går först till återvinningscentralen, sen vidare upp på kullarna. Det kan man kalla att jag har städat tycker jag nog.
Ljudboken ska med: Aprilhäxan. Ska dock inte ryckas med i den något tragiska stämning som boken ger.
Det spritter i benen.
Livet är till för att levas. Inte för att städa.

Banangröt och kaffe.

Min bästa frukost: Banangröt.
Vanlig havregrynsgröt förgylls med en väl mogen skivad banan. Det är viktigt att bananen är mogen - ju brunare desto bättre. Sen kokar man detta mästerverk och äter tillsammans med mjölk. Mums. Gott. Fantastisk frukost. Rekommenderas varmt till er alla!

Sen har jag tänkt på en sak:
Kaffe.
Kaffe är gott.
Jag gillar kaffe med mjölk, helst varm sådan.
Jag gör ofta pulverkaffe till mig själv när jag är hemma, något jag anser vara underskattat. Till detta värmer jag mjölk och häller i.
Mjölkdelen har ökat och delen vatten är numera 1 femtedel medan mjölken upptar 4 femtedelar.
Min tanke är: varför måste jag över huvudtaget ha vatten i kaffet? Blandningen pulverkaffe och varm mjölk gör ju det hela godare. Vattnet spär ju egentligen bara ut mjölken från den 1,5% -iga fetthalten ner mot 1%. Typ.
Ska prova att utesluta vattnet helt vid nästa kopp. Det är ju ändå vatten i mjölken.

Lugna och ösiga.

..så hette de två mapparna på cdn jag hittade igår. Den låg i en låda i min MALM byrå. Tredje lådan uppifrån där jag har lite allmänt tjafs. Cdn har hängt med så länge att jag inte längre lägger märke till den. Men igår, så tog jag fram den och la den i laptopen där jag satt i min säng och filosoferade på min framtida bok.

För att komma i stämning valde jag de lugna låtarna och vilka gamla godingar fanns där, om inte: Think Twice mfl av Celine Dion, forever young Alphaville, eternal flame av bangles, foolish games jewel, hello lionel richie, don't speak av no doubt (gammal goding från Lyckovägen), creep radiohead, losing my religion och sist men inte minst the verve med the drugs don't work. Samlingen brändes ner under min studietid i Växjö. Om man inte visste bättre kunde man tro att jag läste under 80 talet.

En liten kommentar till dig Åsa, tyvärr fanns inte Luckiest med i min snyftsamling under studenttiden- den kom in i mitt liv senare! ;-)

Och så till de ösiga låtarna, vad hittade väl jag då här om inte: Samtliga låtar av E-type och de trallvänligaste av Carola, en gammal klassiker av Friends: Lyssna till ditt hjärta, alice deejay, alanis morisette, obaby baby, rhythm is a dancer, sonique sky, thomas rusiak hiphoper.

Jag log. Ni vet så där lojt som när man minns nåt väldigt härligt. Jag ropade in lägenhetskompisen Malin för att dela min nostalgitripp och spelade upp några av mina gamla godingar. Hon tyckte inte om någon av dem, förutom Janis Joplin då, som ju är en stående favorit. Jag fick alltså fortsätta njuta själv och minnas alla de superroliga fester vi hade under studietiden. Minns särskilt en fest på PG Vejdes väg då jag och några tjejer till spelade Lyssna till ditt Hjärta på repeat, sjöng och övade in de speciella rörelserna...HAHA skoj var det! och ÖSIGT!!! eller...? ;-)