Tänkte jag skulle skriva ett inlägg om något som inte handlar om mig, utan en ting, en åsikt. Något politiskt. Nu är det dock så att jag inte hinner läsa tidningen särskilt väl. Igår läste jag förvisso om den berömda kvinnliga juveltjuven; Doris Payne. En duktig juveltjuv som åker fast mellan gångerna, men ändå inte ger upp. Uhållig, stark och säkerligen vacker kvinna eftersom Halle Berry ska spela Doris i en film som kommer (kommit?) ut. Hehe klassas detta som en åsikt eller politiskt? ack nej... :)
Äsch, låt oss skippa världen och återgå till det som händer här och nu i mitt liv. Nu har jag provat en spikmatta!!! Jag blev väl i stort sett påtvingad den ;-) då jag väsentliga gånger klagat om: sömnlöshet samt rygg/nackont inför min vän. Hon skickade med en sån matta med mig hem igår, eftersom hon startat upp försäljningen av dessa här i Schweiz. Jag tänkte: OKEJ DÅ, jag ska prova den för jag förstår inte varför jag har så extremt svårt att sova trots att jag är trött. Jag var djupt imponerad av att de små enstaka spikarna blev så pass "bekväma" tack vare mängden. Och det bästa: jag somnade nästan under de 20 minuterna jag låg på den! Obs, nu är jag inte den som låter en gång avgöra mitt omdöme av spikmattorna. Nej, jag har under en längre tid varit alltför skeptisk och kräver fler nätters god sömn innan jag låter köpa mig ;) Låt oss se hur följande nätter blir!
Nu skriks det rejält här intill. Oscar vill upp.
fredag, januari 29, 2010
torsdag, januari 21, 2010
Trygghet
Föräldrar är trygghet. Jag tänker på mina egna. När jag var liten så kunde de allt, visste allt, tog hand om oss barn så att vi fick allt vi behövde. Jag ser den tillfredsställelsen i Oscars blick nu: Nils och jag är de som kan lugna honom, de som ger honom vad han behöver.
Vad man inte vet som barn om sina föräldrar är ju deras bekymmer och problem. Vardagsproblem om ekonomi, risk att mista jobb, jobbiga kollegor osv. Föräldrar försöker sitt bästa för att dölja alla orosmoment för att barnen ska känna sig trygga. Man gör nog det automatiskt. Nu för tiden, som vuxen, vet man att ALLA har sina funderingar och problem: vänner, familj, man, fru, kollegor osv. Det gör alla mer sårbara, givetvis även mänskliga. Det finns ingen som står för den totala tryggheten som föräldrarna gör medan barnen är små. Det gör ju i viss grad livet otryggt, men livet är otryggt i den mån att inga hängslen och livrem i världen kan trygga ens liv.
Jag vill ge Oscar trygghet.
Vad man inte vet som barn om sina föräldrar är ju deras bekymmer och problem. Vardagsproblem om ekonomi, risk att mista jobb, jobbiga kollegor osv. Föräldrar försöker sitt bästa för att dölja alla orosmoment för att barnen ska känna sig trygga. Man gör nog det automatiskt. Nu för tiden, som vuxen, vet man att ALLA har sina funderingar och problem: vänner, familj, man, fru, kollegor osv. Det gör alla mer sårbara, givetvis även mänskliga. Det finns ingen som står för den totala tryggheten som föräldrarna gör medan barnen är små. Det gör ju i viss grad livet otryggt, men livet är otryggt i den mån att inga hängslen och livrem i världen kan trygga ens liv.
Jag vill ge Oscar trygghet.
tisdag, januari 19, 2010
Mat igen
Idag fick Oscar prova potatispuré..det blev ingen hit. Han frynte mest på näsan, men var ändå nyfiken. Vi får "på att" imorgon igen! Det är så roligt att följa Oscars utveckling! Han sitter med stöd nu och är väldigt stabil så han behöver endast stöden när han ger upp och ramlar åt ett eller annat håll. Han griper efter mycket, men är fortfarande så eftertänksam, ett oerhört klokt intryck ger han - världens klokaste 5 månaders baby! Jupp, idag fyller han 5 månader.
Det går ju SÅ fort..Jag är stolt att vi klarat de första 5 månaderna. Det ÄR tufft att få barn, det tar på krafterna och innebär, som tidigare nämnts mycket oro. Samtidigt ger det så enormt mycket tillbaka; glädje, skoj, mysighet, kärlek! Allt blir så mycket roligare, småsaker ser man på nytt sätt. Till exempel det här med att ge honom riktig mat; jag har verkligen sett fram emot det, glatt mig åt att få se hans reaktion.
Idag ska jag laga ett nytt recept: Basilikatonfisk med spagetti. Har nog aldrig lagat något med burk tonfisk, föruom kall tonfisk, så det ska bli hmm spännande. Det är alltså ett av denna månadens nya recept. Matlistan går framåt, med hjälp av hela familjen är vi nu uppe i 27 rätter (tack Nils).
Avslutningsvis en bild på Nyårsklädde Oscar:
Det går ju SÅ fort..Jag är stolt att vi klarat de första 5 månaderna. Det ÄR tufft att få barn, det tar på krafterna och innebär, som tidigare nämnts mycket oro. Samtidigt ger det så enormt mycket tillbaka; glädje, skoj, mysighet, kärlek! Allt blir så mycket roligare, småsaker ser man på nytt sätt. Till exempel det här med att ge honom riktig mat; jag har verkligen sett fram emot det, glatt mig åt att få se hans reaktion.
Idag ska jag laga ett nytt recept: Basilikatonfisk med spagetti. Har nog aldrig lagat något med burk tonfisk, föruom kall tonfisk, så det ska bli hmm spännande. Det är alltså ett av denna månadens nya recept. Matlistan går framåt, med hjälp av hela familjen är vi nu uppe i 27 rätter (tack Nils).
Avslutningsvis en bild på Nyårsklädde Oscar:
måndag, januari 18, 2010
Matlista
Det måste ju vara en bra lösning på ett vardagsproblem: Fixa en matlista, med alla måltider man brukar äta!! När den dagliga frågan då uppkommer, som ofast innan inhandlingen i matbutiken: "Vad ska vi äta?" så tar vi fram listan och väljer några rätter som passar oss just då.
Frågan är hur många rätter listan måste fyllas med för att verka tillräcklig. Tillräcklig i den mening att det aldrig, i stort sett i alla fall, blir långtråkigt. Vill undvika känslan: det där åt vi ju förra veckan, förrförra också för den delen. Detta borde betyda att listan måste innehålla minst 21 rätter. Varför inte säga 30 rätter, så att man klarar sig i en månad utan att äta samma rätt? Men, då tillstöter ytterligare ett problem i mina ögon: Inte vill jag äta samma mat varje månad, dvs en månadsmatlista som upprepas 12 gånger om året?! Hm, 60 rätter känns mer lagom.
Alternativt 45 rätter och 7 rätter som ska improviseras per månad (*2=15, dvs totalt 60 rätter). Det låter lagom. Än så länge har jag 24 rätter, varav en är ägg och bacon, som jag ju egentligen inte räknar till en riktigt måltid. Men, låt gå då, tills jag fått ihop mina 45 rätter!
Frågan är hur många rätter listan måste fyllas med för att verka tillräcklig. Tillräcklig i den mening att det aldrig, i stort sett i alla fall, blir långtråkigt. Vill undvika känslan: det där åt vi ju förra veckan, förrförra också för den delen. Detta borde betyda att listan måste innehålla minst 21 rätter. Varför inte säga 30 rätter, så att man klarar sig i en månad utan att äta samma rätt? Men, då tillstöter ytterligare ett problem i mina ögon: Inte vill jag äta samma mat varje månad, dvs en månadsmatlista som upprepas 12 gånger om året?! Hm, 60 rätter känns mer lagom.
Alternativt 45 rätter och 7 rätter som ska improviseras per månad (*2=15, dvs totalt 60 rätter). Det låter lagom. Än så länge har jag 24 rätter, varav en är ägg och bacon, som jag ju egentligen inte räknar till en riktigt måltid. Men, låt gå då, tills jag fått ihop mina 45 rätter!
måndag, januari 11, 2010
Orolig mamma - Det finns en fara i allt!
Som mamma har jag blivit orolig. Jag har varit i Danmark och Sverige i knappt en månad nu, men vågade ej skriva att vi skulle hemåt här på bloggen eftersom det fanns en risk att en inbrottstjuv skulle läsa dessa rader och passa på att göra inbrott hos oss...aningens paranoid kanske?
Oron har ökat sedan jag fick barn. Man kan oroa sig för allt. Alltmer känner jag igen mig i det beprövade uttrycket "Det finns en fara i allt" som jag och mina kära syskon myntade till vår älskade lilla mamma som har (hade?) en tendens till att se faran i allt istället för att betona spänningen och det roliga.
"Mamma, jag ska åka till Australien" "Nämen ojoj, då måste ni vara försiktiga" osv ;)
Så här i efterhand gick ju allt bra. Det blev inget inbrott, vi överlevde flygresorna, bilresorna i snömassorna, kylan samt svininfluensan. Därutöver lyckades Oscar hålla sig frisk förutom en allergisk reaktion på mammas body lotion.
Ja, denna oro lär väl hålla i sig för alltid. Man vänjer sig väl till viss del antar jag. Just nu är jag lugn. Alla i familjen är hemma och det är varmt inne. Ser inga faror just nu. Det skulle vara de tända ljusen som ju skulle kunna sätta fyr på vår lägenhet. Eller möjligtvis skulle en bil kunna köra in i lägenheten. Eller ett flygplan. Förutom alla sjukdomar vi skulle kunna drabbas av. Matförgiftning. Eller en orm i toalettstolen. Att huset rasar ihop- nej, det har jag faktiskt aldrig varit orolig för utan kom på det just nu. Ja, ni fattar. Man kan vara orolig för allt.
MEN jag menar att det är en ok oro, inte en skadlig oro. Den är lite komisk, jag kan se det också. Nu ska vi dricka te, rött te. Hoppas vi inte bränner oss!
Oron har ökat sedan jag fick barn. Man kan oroa sig för allt. Alltmer känner jag igen mig i det beprövade uttrycket "Det finns en fara i allt" som jag och mina kära syskon myntade till vår älskade lilla mamma som har (hade?) en tendens till att se faran i allt istället för att betona spänningen och det roliga.
"Mamma, jag ska åka till Australien" "Nämen ojoj, då måste ni vara försiktiga" osv ;)
Så här i efterhand gick ju allt bra. Det blev inget inbrott, vi överlevde flygresorna, bilresorna i snömassorna, kylan samt svininfluensan. Därutöver lyckades Oscar hålla sig frisk förutom en allergisk reaktion på mammas body lotion.
Ja, denna oro lär väl hålla i sig för alltid. Man vänjer sig väl till viss del antar jag. Just nu är jag lugn. Alla i familjen är hemma och det är varmt inne. Ser inga faror just nu. Det skulle vara de tända ljusen som ju skulle kunna sätta fyr på vår lägenhet. Eller möjligtvis skulle en bil kunna köra in i lägenheten. Eller ett flygplan. Förutom alla sjukdomar vi skulle kunna drabbas av. Matförgiftning. Eller en orm i toalettstolen. Att huset rasar ihop- nej, det har jag faktiskt aldrig varit orolig för utan kom på det just nu. Ja, ni fattar. Man kan vara orolig för allt.
MEN jag menar att det är en ok oro, inte en skadlig oro. Den är lite komisk, jag kan se det också. Nu ska vi dricka te, rött te. Hoppas vi inte bränner oss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)