måndag, februari 26, 2007

Tanketräsk.

Eftersom jag varit lat på sista tiden och inte uppdaterat min blog, så skulle jag vilja fortsätta att vara lat och länka in till Icas sida, som berättar delar av vår mysiga helg. På detta sätt kan jag ägna mig åt dagens tanke. Jag har ju bara en om dagen. Ibland två.

1. Otålighet.
2. Att ge upp.
Dessa ämnen har jag berört tidigare. Jag har fastnat i tanketräsket kring dem. Kommer inte vidare. Som svaghet på anställningsintervjuer nämner jag min otålighet som första och enda svag egenskap (har ju inga andra..hmpf..). Detta då det stämmer och för att det även kan ses som positivt då jag faktiskt, tack vare min otålighet, ser till att saker händer.

Ju mer jag tänker på det, så kan ordet otålighet tolkas vidare och då innebära att jag ger upp och det är då vi kommer till punkt 2. Detta skulle jag dock inte ta upp på en anställningsintervju, eftersom det inte skulle kunna ses i positiv anda, vilket är själva poängen på en anställningsintervju; Att säga lagom svaga svagheter.

Är jag otålig eller ger jag upp för lätt eller är det samma sak?

Det borde kopplas till att kämpa. Ja, jag kämpar. Vill jag ha något, så kämpar jag för att få det. Till viss del. Märker jag att målet är ouppnåbart så väljer jag troligtvis en annan väg, alternativt ett annat mål. Då kommer vi alltså till frågan vart gränsen ligger för ouppnåeligt i mina ögon? Det kan jag givetvis inte svara på eftersom jag inte här nämner ett konkret exempel.

Otålig. Ja, det gör mig frustrerad när det bara snackas och inget händer. Helt klart. Frågan är vad jag gör? Om möjligt försöker jag styra upp saken/personen i fråga för att få denna/den att komma vidare. Om inte det går tar jag saken i egna händer. Fixar. Kan själv. Själv är bäste dräng.

Ge upp. Ja jag ger upp när jag inte tror att jag kan nå målet. Nej, jag ger inte upp när jag är ute efter något jag vill ha. Vid en eller annan tidspunkt så ger jag alltså upp, men inte när jag verkligen vill ha det, eller? Men, nu när jag redogör för mina tankar så inser jag att ge upp gör vi ju alla. Dock kanske man ska dra det vidare till envis. Envisa håller i längre. Asch, jag orkar inte med detta tanketräsk längre.

Vilket utsvävande så här en regnig måndag morgon i Zürich. Kaffet och mackan vid min sida (nu ljög jag – inte ligger det en macka vid min sida. Den är ju redan uppäten. Den låg vid min sida.) För övrigt är kaffet också slut. Vilket innebär att ovan ofullständiga påstående inte alls stämmer. Det blev ofullständigt eftersom jag inte kommer ihåg vad jag skulle skriva om kaffet och mackan vid min sida. Jag tror jag ville säga att jag mådde bra av regnet, kaffet och mackan. Vilket jag gör. Jag mår bra.

4 kommentarer:

Unknown sa...

Ärlig är man om man skriver att det finns en macka, och sen erkänner att man ljög om nämnda macka. Bra att du är glad. "Man vill ju va gla va, vill man inte de" (citat från Percy tårar.. eller likn..) kram!

Ica sa...

Men Malin, är du så otålig? Det har jag aldrig märkt. På fullaste allvar. Jag tror inte heller att du ger upp för lätt. Vissa saker måste man ge upp. Somliga mål kan vara för svåra att nå. Oavsett huruvida andra lyckas nå dem eller inte. Tänk inte för mycket på det, och analysera inte för mycket, även om jag vet att du är precis som jag: du analyserar gärna sönder saker. Uppnår du inte de flesta mål du sätter upp?

Malin Tångefjord Basse sa...

åsa: ska man alltid vara ärlig? kanske är det bättre att vara oärligt, tex säga att mackan faktiskt låg där jämte mig. i så fall hade jag kunnat få en fulländad mening... ;)

ica: jo, det är just det. jag uppnår de mål jag sätter upp. och då kommer analysen vidare: sätter jag då upp rimliga mål eller alltför låga mål? mitt svar på denna fråga är att mina mål är lagom högt uppsatta, eftersom jag anser mig ha kommit till en behaglig nivå i mitt liv vad gäller jobb och privat, dvs de 2 benen som vi alla stöder oss på... eller har du 3 ben (enligt din andra syster malins teori)? :)

Anonym sa...

En vit lögn kan passa på sina ställen, särskilt om det gäller en uppäten/ouppäten macka ;) "Jag låg i min bottenlösa säng och åt en uppäten ostmacka..."