Bön blev hörd!!

Så gick jag till "eftergraviditets"gympan i tisdags, efter att jag skrivit mitt förra blogginlägg där jag efterfrågade andra mammor i Bonstetten att höra av sig. Sannolikheten att någon svensktalande mamma bosatt i Bonstetten skulle se min blogg var minimal, för att inte säga obefintlig. MEN på gympan kommer en annan mamma från Bonstetten trevande fram till mig och frågar om vi ska ut och gå någon dag!!! Okej, hon var inte svensk utan tysk, och inte heller nämnde hon att hon läst min blogg, men slutsatsen blir ändå: Det hjälper att efterfråga det man behöver i bloggen... Alltså skriver jag idag: jag är trött och vill sova. Hoppas det blir uppfyllt snart :)))

Tisdag

Jag tycker det känns konstigt att blotta känslor på en blogg, men ändå gör jag det. Det är väl det den är till för.

Hösten kommer med full storm. Grått, regn i motsats till mys, ljus. Inne varmt och gott, ute kallt och rått. Röda löv har fallit till marken. Gråa grenar syns. Jag har hävdat att jag gillar höstar och det är sant. Höstdagar med blå himmel, frisk och kylig luft, solsken. De dagarna ger bra humör. Gråa dagar ger inte det, de ger bara inget bra humör. Jag försöker nu med kaffe.

Vår fina goa lille son piggar upp dagarna. Han vill sitta upp nu. Idag har vi suttit och pratat länge, han har skrattat och varit så söt. Det ger bra humör, det bästa humör man kan ha.

Men sen sover sötisen och det är tyst i lägenheten. Regnet smattrar. Tvätten väntar. Och då sköljer vågen av nedstämdhet in. Det ändrar sig så fort, så lätt. Tur är väl det. Dåligt kan också snabbt bli bra. Nedstämdheten är på långa vägar ifrån vad den kan vara. Det är bra.

Jag känner mig nog lite ensam om dagarna ändå. Fast hittills har det varit så bra att bara vara hemma med Oscar och med allt härligt besök av den kära, kära familjen. Men nu har alla de kära människorna åkt och kvar är jag, med en ensamhetskänsla som väller upp.

Jag får nog ta itu med att hitta några trevliga människor att umgås med på dagarna. Fast, å andra sidan, det är ju så skönt att bara vara hemma och ta det lugnt...Det är bara humöret som inte alltid förstår det. Mysbyxor är ju bara det bästa. Tid att få sova när man vill, leka med Oscar när man vill och tid att göra allt det där man vill göra när man vill.... Ja, hemma är ju så gott. Men lite mer sällskap skulle inte göra mitt humör sämre.
Är det någon annan mamma i Bonstetten Dorf som ser detta, så hör av dig!! :)

Kvällarna är de bästa, för då kommer älsklingen hem dessutom :) Då strålar solen och humöret mår bra. Det är så nöjt och glatt då. Jag är så lyckligt lottad. Jag vet och är tacksam varje dag.

"Karborre"

Ett inlägg om något jag inte ens vet hur det stavas: Karborre.
Visste ni att det var en schweizisk ingenjör som uppfann detta efter att ha studerat tistlar i alperna??! Han tyckte det var fascinerande hur tistlarna fastnade överallt och gick till sitt laboratorie för att uppfinna samma mekanism på textil. Coolt. Det är sånt man gör när man är mammaledig: ser på tv ;-)
Har även sett en dokumentär om spanska influensan idag. Visste ni att att det dog fler människor i den än det gjort i samtliga krig under 1900-talet?! Jo, minsann, så är det.

Idag regnar det, jag är trött och kommer antagligen inte gå utanför dörren, förutom ner till tvättstugan. Funderar på livet. Det är sånt man gör när man är mammaledig och det regnar.

Oscar hade en strålande dag igår och den har börjat bra idag med. Han ler, gurglar och skrattar ofta och länge. Det är så underbart härligt och man blir varm i hela hjärtat.

Smågodis. Mums. Det finns att köpa här, men inte de godaste: salt och surt. Mamma kom ner med en gigantisk smågodispåse. Inköpt på Reptil i Asarum, världens bästa godis affär. Inköpt av mina kära syskon: tack söta ni. Nils och jag njuter varje dag. Vårt godisuppehåll under vardagarna får nog anses som upphävt...vi får återgå till detta när godiset är slut. Tror jag. Ska diskutera detta heta ämne med familjen.

Förra veckan träffade Oscar sin nye kompis: en söt lill-Nils. En månad äldre än Oscar. De lekte aktivt med varandra på lekmattan. Nåväl, de låg jämte varandra i alla fall.. :)



Mamma Bodil är på besök. Lyx. Hjälp med allt möjligt. Även hon har blivit blixtkär i Oscar. Nu har hon lagat mat till mig -underbart. Dags att gå.

Buddha

Över jul och nyår åker vi hem till älskade Sverige. Ja, till Danmark också- någon som har något passande adjektiv till detta land??? ;) För att få med oss lille Oscar utan att åka fast för smuggling eller kidnappning beslutade vi oss för att skaffa pass till honom, både danskt och svenskt. Vi gick till fotografen för att få passfoto i rätt storlek och här är resultatet:



En riktig liten godbit.. som liknar en liten Buddha..och en kriminell upptryckt mot väggen.. i mammas ögon en riktigt liten sötis som får en att le, ja om inte skratta lite också. I måndags var vi hos Mutter-Kindberatung och vägde Oscar. Han hade gått ner den senaste veckan, 30gram. Inte bra, men antagligen beror det på att han är förkyld. Men, ärligt talat, blev jag inte särskilt orolig, för man kan inte direkt se att han gått ner på passfotot ;-) Han spränger alla vikt och längd kurvor den lille killen. Det gillar vi.

Inser att det är första kortet jag lägger ut på Oscar här, så jag känner att jag vill lägga ut ett mer smickrande dessutom:

Nils är hemma igen- tjohoo!! 2 dagar och 1 natt har jag och Oscar varit själva. Och längtat :) En skrikig, förkyld Oscar och en trött, trött, trött mamma hämtade pappa Nils på Zürich HB igår. Fantastiskt att ha honom hemma igen. Det är så mycket enklare att ta hand om ett spädbarn när man är två. Nu ska vi mysa hela dagen!

skrik skrik skrik

En lugn stund och jag bara måste skriva av mig. Hellre än att plocka upp alla kleenex på golvet, sätta in disken i maskinen, duscha, ja ens titta mig själv i spegeln.

Det är hårt att ha ett litet barn! Ingen kan säga något annat. Natten gav mig max en timmes sömn i sträck och då var det sömn störd av små grymtande ljud. Oscar sover i spjälsängen i vårt sovrum nu. Stup i kvarten måste man upp och sätta i nappen. Fick mata ofta i natt dessutom. Tänkte jag skulle få lite sömn framåt förmiddagen men skrikandet har varit ihållande. Försöker få honom att somna för killen måste vara trött, trött, trött! Nu har han däckat på lektäcket i vardagsrummet. Låter honom ligga där eftersom minsta förändring får honom att skrika igen.

Det fantastiska i det hela är att en gång då och då är Oscar lugn, tittar upp på mig och ler. Han ler med hela ansiktet, ögonen strålar och munnen öppnar sig och gurglar, medan kroppen drar ihop sig till en "glädjeposition" (som dock skulle kunna förväxlas med kramp-i-magen-positionen). Då blir jag så glad, så innerligt glad. Så fantastiskt glad att det inte finns några gränser.

Men sen sätter skrikandet igång. Det är liksom det att man inte får något gjort. Jag går fortfarande halvklädd i någon slags pyjamas/mysbyx/sovstrumps utstyrsel. Tänkte jag skulle duschat idag, men har inte energin. Har tagit en kaffe och hoppas på att humöret samt energin ska återkomma till mitt sinne.

Det gör så ont i hjärtat när det lilla pyret skriker och skriker och jag inte kan göra något. Jag har matat, bytt blöja, fått honom till att rapa, vaggat, sjungit etc men inget hjälper och energin tar slut till att hitta på fler saker för att få honom att lugna sig. Ibland hjälper det att bara lägga honom på lekmattan. Då kan han börja jollra för sig själv och man undrar- vad gjorde jag för fel som inte kunde få honom lugn, samtidigt som man är gudaglad för en lugn stund.

I denna lugna stund vill jag alltså göra några vettiga saker. Allt känns kaos- var startar man? En dag som denna blir det helt enkelt inget gjort, det får lov att vara kaos. Jag vill hellre använda stunden till att komma på bättre humör, dvs skriva av mig.

Som vanligt har jag behovet att skriva av mig när humöret sviktar. Så, missförstå mig inte i allt mitt klagande. Jag är innerligt glad och lycklig för lille Oscar. Han är det bästa i hela världen och han är värd allt det här och mycket mer!! Nu snyftas det igen.. dags att gå till tjänst... till världens mest underbara lilla pyre :)