Fredag Eftermiddag

Sitter på jobbet och tittar ut på bergen. Ovädret tornar upp sig därborta. Luften är kvav som en ångande bastu. De flesta har gått hem. Nog för att det är ett hårt arbetande företag, men de bör de berömmas för deras tidiga hemgång på fredagar.

Fick en chock idag när jag öppnade ett mail med “High importance”. De högsta cheferna besöker vårt kontor under nästa vecka. I mailet ber de bland annat oss följande:

- make sure that your workspace looks tidy
- you come in appropriate business casual attire (even when its hot!), pls avoid jeans etc.
- make sure you are prepared to see the big shots in hallway, elevator....and are not intimidated (no reason to be!)
- you are prepared to give the 1 minute elevator speech about yourself (who are you, what is your role, your contribution!....while you are going up in the elevator with the big shots

Förstår ni allvaret i detta??!! ;-) Man undrar verkligen om de seriöst menar att man ska förbereda ett litet tal om sig själv om utifall att man möter en hög chef i en hiss och om de då i denna situation undrar vem lilla jag är (nåja, så liten kanske jag inte är, men jag befinner mig långt under dem i hierarkitrappan)?

Ska bli spännande att se utfallet av nästa vecka!

Vems mening?

Alla tycker till om andra. Många, kanske inte alla, har en mening om de flesta i sin omgivning. Vissa väljer att framlägga sina kommentarer, andra inte. Vissa som yttrar sin mening gör det för att framhäva sin egen position, dvs i syfte att förminska andras existens. Sådana människor är ofta de svaga i bemärkelsen att de känner att de inte räcker till och då måste hävda sig själva samt försöka stampa på andra.

En person med finkänslighet, med känsligt sinne, tar till sig dessa tyckande, även om de inte är befogade.
Meningen påverkar den känsliga personen och kan i värsta fall vända upp och ned på en helg. Vet de personer som framlägger sina kommentarer om hur mycket de kan förstöra för andra, med en enda liten kommentar?

Visst, den känsliga personen borde kanske förstå och inse att meningen inte är sanning, men en känslig persons värld kan drabbas av ett skalv då en exempelvis en chef kläcker en kommentar. Det är en mening av vikt. Frågan är om meningen är viktigare än ens egen mening. Den enda som kan bestämma är den som blivit tilltyckt. Självklart är ens egna mening viktigare än alla andras meningar, oavsett vem som tycker till.

Folk borde passa sina munnar och förändra sig själva istället för att ha meningar om andra. Mind your own business passar bra in här.

Det jag aldrig sa.

Det händer så ofta att jag tänker så mycket mer än jag säger. I stort sett alltid. Jag antar att det är så även hos de som pratar mycket och säger saker mest hela tiden, för det är ju omöjligt att prata konstant och eftersom man tänker konstant (för det gör väl alla..?) så blir det ju även mycket osagt.

Det jag upptäckt på sistone är att jag börjar säga en mening som jag sedan aldrig avslutar. Ett intressant fenomen som jag inte vet vart det kommer ifrån.

Idag var det ett praktexempel på tankar som inte blir sagda: Jag och två kollegor, varav den ena precis kommit tillbaka från semestern, står och småpratar vid kaffemaskinen. Jag och min kollega som inte varit på semester berättar lite skvaller från firmafesten. Jag funderar på om det vore lämpligt eller ej att avslöja hur aspackade 2 av våra andra kollegor var eller om jag hellre skulle låta de få berätta det själva. Dock var jag nära att avslöja sanningen om en av de 2 som tog första morgontåget hem efter festen, på väg till Zürich, men vaknade upp i Basel (ca en timme efter Zürich), eftersom detta var mycket roligt. Men jag hann inte. Min andra kollega sa det innan jag fick tummen ur...

Så, alla saker blir inte sagda. Men å andra sidan är alla saker inte till för att bli sagda. Tala är silver, tiga är guld som det gamla ordspråket säger. Jag tror det ligger mycket häri. Fast nu ska jag vare sig tänka, skriva eller tala mer, utan ta mig in i drömmarnas land.

Jordgubbar

Jordgubbar är alltid det bästa, överallt, hela tiden.

Under festivalhelgen i Zürich har jag testat diverse mat. Dessert-urvalet anser jag vara mest uppskattat och därför väljer jag att delge er några av de upptäckter jag gjort inom detta område.

I lördags ersatte jag kvällsmat med Crepes med Nutella och banan, vilket smakade himmelskt och mättade gott tillsammans med några öl.

Idag följde jag trenden frukt/bär/choklad och hittade ett dessertställe som serverade diverse frukter och bär doppade i choklad.

Slutsatsen blev att av de frukter och bär som doppas i smält choklad, vinner jordgubbarna överlägset. Mmm denna underbara kombination! Banan och ananas kommer inte långt efter, men jordgubbarna toppar som sagt. Kanske kan det vara dess begränsade tillgång som gör att de små röda gubbarna uppskattas så mycket? Banan och Nutella kan man ju alltid få tag i på Coop....

Kan man odla jordgubbar inomhus? Då balkongen lyser med sin frånvaro i vår lägenhet, vore det ett bra alternativ med en jordgubbsplantage i vardagsrummet.

Helg i Svedala

Helgen i Asarum var händelserik. Starten var sorglig med en fin begravning av morfar. Innan kistan slogs igen stod Åsa och jag tätt, tätt ihop och betraktade honom. Några tårar föll samtidigt som vi drog upp några härliga gamla minnen, såsom kaffestyrkan och morfars finkänslighet att meddela sina två barnbarn deras oförmåga att koka lagom starkt kaffe. Dock var det inte längre morfar som låg i kistan. Det var en död människa. Och det är väl så det där livet är. Man föds, lever, dör. Och när man är död så finns man inte längre. Det kändes fint att se, men framför allt förstå, att morfar åkt vidare.

Trots sorglig stämning kunde jag inte låta bli att le åt alla barn som var med när vi åt landgång och drack kaffe efter begravningen. De bara är, här och nu. De diskuterar naturliga saker såsom färg på läsk, "titta hunden" samt bajs, vilket för övrigt var ett hett återkommande ämne under helgen. Jag gillar även barns ärlighet, vilket jag bistert fick erfara när jag gav min brorsdotter Hanna ett paket med en klänning i. Hon tyckte absolut inte om den och ville inte ha den på sig. Den var ful ,sa hon. Jaha tänkte jag. När jag ,sömndrucken, kom nerför trappan dagen efter, så mötte en glad Hanna mig med den nya klänningen. Dagen till ära tyckte hon den var fin och strålade. Hon var där och då, och gårdagens åsikt fanns inte längre.

Den gamla tandemen har fått liv igen! Jag kommer ihåg hur populär den gamla blåa Monark tandemcykeln var när vi bodde på Lärkgatan och ryktet spred sig om henne. Hon var efterfrågad och grannbarnen kom långt ifrån och bad om lånelov. I helgen fick jag och Nils äran att provköra den. Vi tog en långtur till Kofsa, till färjelägret med trafik till Lettland och Litauen, till stan och fräste genom den tomma gågatan (ja, vi kände oss ganska coola när de få förbipasserande vände sig om efter oss) och sedan full speed till Asarum då däcket låg emot ramen och fick upp en go värme, vilket tydligen är ett säkert tecken på en däcksprängning, som vi dock klarade oss ifrån.

Min älskling bjöd mig på en riktigt god dansk Bøf och ett härligt restaurangbesök på "A Hereford Beefstouw" i Köpenhamn på hemvägen.