fredag, juni 08, 2007

Morfar

Min söte, snälle, älskade morfar Curt Olsson dog i onsdags kl 20.11.
Det gör så ont och är så sorgligt. Han fick uppleva 91 innehållsrika år innan han somnade in.

Jag kommer inte att få njuta av besöken hos honom längre. Inte längre få den lilla pratstunden om jobb, kärlek, familj och pengar, vilket var standardfrågorna. Inte heller kommer jag att få ta hans hand eller stryka min hand över hans kind när han blir trött och faller i sömn. Jag kan inte längre bjuda ner honom till Zürich och få se hoppet om hans friskhet i hans ögon. Vi kan inte längre skämta om när han ska kunna lämna rullatorn och ge sig ut på en promenad helt själv.

Men han kommer att finnas kvar inom mig. För alltid. Han var så otroligt snäll. Han satt ofta tyst och betraktade oss andra. Han njöt av det. Det gjorde honom glad. Och hans närvaro gjorde oss glada. Det räckte att gå upp till honom för att sitta och läsa varsin tidning, för att känna gemenskap och värme. Utan ord.

Vad det är tomt när en människa försvinner. Så otroligt tomt och öde. En väg som tar slut, ett ljus som släcks.

Det är människor som är livet. Inget annat. Det går inte att sakna något annat så mycket som en människa som försvinner ur ens liv. Allt ses ur ett patetiskt litet perspektiv- betydelselöst. Materiella ting- vad betyer de? Hur mycket gråter vi när en spegel går sönder, när vi spiller tomatsås på den nyinköpta skjortan, när datorn slutar fungerar och måste åka i soptunnan? Vad är det som framkallar sorg? Människor och djur som betyder något.

Det är tungt att förlora ett jobb, att gå ner i lön, att krascha en bil, att missa en tenta, att gå miste om en karriär. Men det framkallar aldrig samma tomhet som en kär persons död. Det borde ge oss rätt riktning i livet. Vad vill vi?

Trots att det är så hårt att mista en vän, en kärlek, en familjemedlem, ett husdjur, så är det ett tecken på att man släpper in folk på livet. Att man känner, lever och älskar. Att leva är det viktiga.

Morfar levde ett rikt liv. Jag saknar honom. Jag önskar att han har det bra vart han än är. Han kommer alltid att vara min söte, snälle morfar som jag älskar.

7 kommentarer:

Ica sa...

Jag beklagar verkligen sorgen vännen. Och samtidigt tackar jag så hemskt mycket för de fina blommorna som dök upp hemma hos mig igår. Jag blev så glad!

Åsa sa...

kära syster. jag läser dina ord och gråter, för de är så verkliga. Vår lilla morfar. Sorgen är oehört jobbig. Jag kan inte förstå den. Varma kramar till dig.

Mama sa...

Ja du lilla Malin, det är så overkligt för oss alla! Morfar har ju alltid funnits här i våra liv och nu är det inte så längre. Jag är ändå så glad att Gunilla och jag fick följa honom in till sista andetaget och vara med till slutet. Morfar var ju självklart med i alla sammanhang som vi kunde dela. Imorgon söndag ska vi gå till kyrkan klockan 11 då det är Tacksägelsegudstjänst. Prästen nämner då alla vid namn som har gått bort denna vecka. Det känns bra att vara samlade. Kram fråm mamma

Malin Tångefjord sa...

ica: skönt att höra att blommorna kom fram och att de var uppskattade.
åsa: kära lilla syster, varma kramar till dig.
mamma: det var fint att ni fick se vår morfar, er pappa, somna in i frid. jag tänker på er imorgon. jag har bokat flyg hem till begravningen. nils kommer också med. många varma kramar till dig lilla mams.

Petra sa...

Jag beklagar sorgen till er alla, "Kurtan" var en helmysig farbror. Tänker på er.
Kram, P

Malin Tångefjord sa...

tack Petra vännen. kommer du ihåg när du jag och Caddan hade en helkul kväll/helg hos Curtan innan Östersjöfestivalen? De var gamla goda tider det :)

Petra sa...

Visst minns jag den kvällen! Det var faktiskt den jag satt och tänkte på, han satt och mös mest och bara iakttog oss med ett leende. Jag minns att vi diskuterade Bingo Lotto som han satt och kollade på, han tyckte det var dags för honom att vinna något!