Tankar om oro.

Min kära syster och jag spenderade 2,5 timmar via skype i lördags och fick en hel del sagt, en hel del flamsat och en hel del diskuterat. Vi diskuterade oro, vilket jag nämnt tidigare. Av vårt "lilla" samtal framkom att oro kan uppstå då man inte har kontroll. Det är något/några oklara saker som ligger och gnager vilket gör att man inte helt slappnar av. Jag tror att det kan ligga något i det. Är man en person som gärna oroar sig, så kan en oklarhet bli något jobbigt, medan en person som kan se allt oklart med nyfikenhet, inte ens förstår oron.

.

En person som har tendens till oro, kan även skapa orosmoln; exempelvis stimma upp sig inför ett möte som man hela tiden trott varit kl 9, men som hjärnan av någon anledning börjar fundera på om det verkligen inte var 8.30 istället och eftersom tiden är uppskriven i outlook-kalendern på jobbet och man för närvarande befinner sig i hemmet- så hokus pokus är en oro skapad, just för att man inte kan få kontroll över vilken tid det egentligen är som gäller.

.

Jag har fått mail av några stycken av er angående just oro, men det verkar vara ett ämne som inte bör diskuteras via en blogg. Kanske låter det för djupt eller för blottande, men så ser inte jag på det. När jag har en fundering så tar jag gärna upp den för diskussion och jag är inte rädd för kommentarer, tvärtom. Andras synvinklar är det som utvecklar.

.

Man kan likställa oro vid problem. Jag ser inte så många problem utan tror att det mesta går att lösa om man bara vill. Vill man uppnå något så kan man det om viljan finns, vilket kan likställas med en drivkraft samt en målinriktning. Där har jag förstått att många tänker annorlunda.

.
Vad jag vill komma till är att det finns oro och problem. Jag börjar misstänka att summan alltid är densamma, dvs mängden av oro/problem hos oss finns där, det är bara vad de består i som ändras. Hmm, kanske ändå inte, för alla dagar känns ju olika...

.

Hur som helst, detta var lite tankar som kom i pränt så här en onsdagskväll efter en fantastiskt bra dag!