fredag, oktober 16, 2009

skrik skrik skrik

En lugn stund och jag bara måste skriva av mig. Hellre än att plocka upp alla kleenex på golvet, sätta in disken i maskinen, duscha, ja ens titta mig själv i spegeln.

Det är hårt att ha ett litet barn! Ingen kan säga något annat. Natten gav mig max en timmes sömn i sträck och då var det sömn störd av små grymtande ljud. Oscar sover i spjälsängen i vårt sovrum nu. Stup i kvarten måste man upp och sätta i nappen. Fick mata ofta i natt dessutom. Tänkte jag skulle få lite sömn framåt förmiddagen men skrikandet har varit ihållande. Försöker få honom att somna för killen måste vara trött, trött, trött! Nu har han däckat på lektäcket i vardagsrummet. Låter honom ligga där eftersom minsta förändring får honom att skrika igen.

Det fantastiska i det hela är att en gång då och då är Oscar lugn, tittar upp på mig och ler. Han ler med hela ansiktet, ögonen strålar och munnen öppnar sig och gurglar, medan kroppen drar ihop sig till en "glädjeposition" (som dock skulle kunna förväxlas med kramp-i-magen-positionen). Då blir jag så glad, så innerligt glad. Så fantastiskt glad att det inte finns några gränser.

Men sen sätter skrikandet igång. Det är liksom det att man inte får något gjort. Jag går fortfarande halvklädd i någon slags pyjamas/mysbyx/sovstrumps utstyrsel. Tänkte jag skulle duschat idag, men har inte energin. Har tagit en kaffe och hoppas på att humöret samt energin ska återkomma till mitt sinne.

Det gör så ont i hjärtat när det lilla pyret skriker och skriker och jag inte kan göra något. Jag har matat, bytt blöja, fått honom till att rapa, vaggat, sjungit etc men inget hjälper och energin tar slut till att hitta på fler saker för att få honom att lugna sig. Ibland hjälper det att bara lägga honom på lekmattan. Då kan han börja jollra för sig själv och man undrar- vad gjorde jag för fel som inte kunde få honom lugn, samtidigt som man är gudaglad för en lugn stund.

I denna lugna stund vill jag alltså göra några vettiga saker. Allt känns kaos- var startar man? En dag som denna blir det helt enkelt inget gjort, det får lov att vara kaos. Jag vill hellre använda stunden till att komma på bättre humör, dvs skriva av mig.

Som vanligt har jag behovet att skriva av mig när humöret sviktar. Så, missförstå mig inte i allt mitt klagande. Jag är innerligt glad och lycklig för lille Oscar. Han är det bästa i hela världen och han är värd allt det här och mycket mer!! Nu snyftas det igen.. dags att gå till tjänst... till världens mest underbara lilla pyre :)

5 kommentarer:

Anonym sa...

Massa uppdaterat! Så skoj=) Det går nog inte att föreställa sig hur det är att ha barn när man inte har det själv. Det verkar slitigt, men underbart! Vi längtar så tills vi kommer ner och hälsar på er!!! Varma kramar från din lillasyster

Malin Tångefjord sa...

Vi längtar också tills ni kommer! Alldeles alldeles snart är det ju :)
Kramar

Louise sa...

Kul att höra från dig:-) ja, man vet liksom inte hur bra man har det innan de kommer ut... :-) och sen det paradoxala att man förstår inte hur man klarat sig utan dem i alla dessa år.

ibland har de "skrikperioder". När Samuel var typ 6 -8 veckor hade han en sådan. efter att ha provat ALLT. La honom på sängen, satte mig bredvid, tog på mig hörselskydden och satte mig och läste (om barns utveckling). Jag tröstade honom emellanåt när jag tyckte att han skrek lite väl mycket. Varade någon kväll.

han är superfin er lille Oskar.
Kram

Malin Tångefjord sa...

Hihi Louise - vilken bra taktik :) Kul att du fortfarande tittar in här. Münga kramar

Anonym sa...

Hahaha! :-) Det är hårt med kids. Det blir bättre längre fram och väldigt snart kommer du att kunna läsa dina ord du just skrev och dra på munnen åt det hela. Varm kram från storebror.