onsdag, februari 14, 2007

Dayo är kär i mig

Idag måste Dayo vara kär i mig. Nåja, lite förälskad i alla fall, eller eventuellt sällskaps- samt kelsjuk.
Hon är för rolig det lilla livet. Hon har humör och i början när jag flyttade in här så var hon, liksom jag, på vår vakt. Sen kom det trevandes, vi började närma oss varandra och vänja oss vid att vi båda kunde vara lite kinkiga ibland och att vi båda ville vi vara för oss själva titt som tätt. Det var där det började.
Hon hoppade upp i mitt knä allt som oftast och jag fick kela med henne, men bara då hon själv ville. Det krävdes inte ett geni för att räkna ut när hon var arg. När hon väste likt en orm med vidöppen mun så drog jag mig gärna undan. Det gör jag fortfarande. Det händer nämligen fortfarande att hon kan väsa till, främst när jag försöker mig på att klia henne på magen. Den är så GO, så mjuk och vit, men den är tydligen Dayos egna mage och bara hon bestämmer vem som får "keltillgång" till denna. Ibland har jag turen att få vara den Lyckliga.
Ikväll har jag varit husfru och sysselsatt mig med dammning, dammsugning, golvavtorkning samt tvättning. Jag, liksom flertalet andra tuffa människor, använder de praktiskt blåa IKEA-plast påsarna till att transportera ner smutsig tvätt, liksom upp den rena. Dagen till ära har alltså den kära Dayo funnits vid min sida hela eftermiddagen. Jag har tagit mig tid att lägga mig på soffan och låtit henne hoppa upp på min mage och bli klappad och samtidigt fått höra henne spinna högt som en...gris? Vet inte vad jag ska likna det vid. Kanske en högljudd syrsa. När jag tömt den blåa IKEA plastkassen och lämnat den tom på golvet så ser jag hur Dayo tar sats och DYKER ner i den. Hon blir själv paff när den mjuka nosen druttar i golvet. Jag kunde inte hejda mig och började skratta åt detta klumpeduns hopp. Dayo tittade upp med sina stora runda ögon och såg något sårad ut.

Jag bad om ursäkt för att jag skrattat och sa åt henne att hon fortfarande var världens sötaste katt och hon godtog det dagen till ära. Det måste vara för att hon är kär i mig idag, så här på Alla Hjärtans Dag.

3 kommentarer:

Åsa sa...

åååh, så söt hon är Dayo! Hon är nog väldigt förtjust i dig:) Jag skulle dock likna hennes spinnande med... ett sågverk? Låter iaf lite mer likt än en gris.... ;) happy valentines day:)

Mia sa...

Jag är imponerad!! Även om någon säger att de vill skriva så vet man liksom aldrig riktigt om de klarar av det, men DU gör ju det!! SÄtt igång med boken nu!!
...förresten vad är apor, älskade det stycket om apor och stenar, men har aldrig hört om apor innan! kram kram

Malin sa...

Åsa: spinnandet kan nog liknas vid ett sågverk..och en syrsa- tar bor grisliknelsen ;)

Mia: tack..jag kommer liksom inte till skott bara.. men kanske ska jag ta tag i det..nån dag..
apor är problem som hamnar på ens axlar, vissa samlar på sig fler, andra färre, vissa apor är tunga, men de går alltid att ruska av sig alternativt låta dem hoppa till någons annan axel..