I helgen flyttade jag, eller vi. Jag och Nils hjälptes åt. I torsdags hyrde vi en bigbauta (observera tufft uttryck från förr) skåpbil: både high och long och rymde 12m2. Nästan max vad man får lov att köra med ett B-körkort.
Nils började köra åbäket och han fick det ganska stressigt inne i Zürichs kvällstrafik, eftersom alla trängdes om vem som skulle komma först fram. Det spritte dock i min kropp för jag ville också prova köra, vilket jag också gjorde. Jag tog hand om turen då vi packat bilen full och vi återigen skulle in i Zürich på fredag eftermiddag. Vad händer?
Bilar stannar, chaufförer ler och släpper fram mig! Varför: jo, för vad gör en kvinna ut och kör ett åbäke till van! Till en början tyckte jag det var skönt, för det underlättade ju för mig som chaufför, men när jag även fick kommentarer om att ”inte ska väl kvinnan bära de tunga möblerna” av förbipasserande på gatan, så blev jag arg.
Varför skulle inte jag, som kvinna, kunna köra en lika stor bil som en man, och varför skulle inte jag kunna bära likaväl som en man??! Ok, jag vet, jag är i konservativa Schweiz, men ändå. Jag och Nils blev verkligen totalt olika behandlade.
Nedvärderande av kvinnans förmåga .Det gör mig arg. Höhö nu hör jag mig Robinsonkvinnans slagdänga inom mig: ”Kvinnor kan”. Jovisst, visst kan vi. Jag bar och jag körde.
Nu är både jag och möblerna på plats, på rätt plats…
Nils började köra åbäket och han fick det ganska stressigt inne i Zürichs kvällstrafik, eftersom alla trängdes om vem som skulle komma först fram. Det spritte dock i min kropp för jag ville också prova köra, vilket jag också gjorde. Jag tog hand om turen då vi packat bilen full och vi återigen skulle in i Zürich på fredag eftermiddag. Vad händer?
Bilar stannar, chaufförer ler och släpper fram mig! Varför: jo, för vad gör en kvinna ut och kör ett åbäke till van! Till en början tyckte jag det var skönt, för det underlättade ju för mig som chaufför, men när jag även fick kommentarer om att ”inte ska väl kvinnan bära de tunga möblerna” av förbipasserande på gatan, så blev jag arg.
Varför skulle inte jag, som kvinna, kunna köra en lika stor bil som en man, och varför skulle inte jag kunna bära likaväl som en man??! Ok, jag vet, jag är i konservativa Schweiz, men ändå. Jag och Nils blev verkligen totalt olika behandlade.
Nedvärderande av kvinnans förmåga .Det gör mig arg. Höhö nu hör jag mig Robinsonkvinnans slagdänga inom mig: ”Kvinnor kan”. Jovisst, visst kan vi. Jag bar och jag körde.
Nu är både jag och möblerna på plats, på rätt plats…
1 kommentar:
Tyvärr verkar det likadant vart man än kommer. Grejen är väl bara att man får jobba mot normen. Att man skiter i hur det är och gör det man själv tycker är rätt.
Skicka en kommentar