Tears in Heaven och fest

Klockan är 8.15 och det är lördagmorgon. Fönsterna är stängda men några slags gormande skrik tränger igenom. Det är förfärligt och efter några minuter när mina tankar vaknat hör jag tydligare att det är fulla, skrovliga, oproffessionella mansröster som gormar och inte till vilken låt som helst, utan till Tears in Heaven. Hur gammal är den egentligen? Nog för att den var fin på sin tid och nog för att den väcker sina minnen, men varför spelas den nu, så här tidigt en lördagsmorgon? Funderar på vad det kan vara för spektakel som pågår på gatorna. För att stilla min nyfikenhet tassar jag upp till fönstret och ser 3 män, mycket riktigt fulla, stå och skrika – i deras öron använder de säkert sina skönsjungande stämmor- till Gräblis (zürichs bar som aldrig stänger) stereo. Festen pågår dygnet runt där, så klockan spelar inte någon roll för dem. Det var inget mer spännande än så- ingen festival eller karneval som jag missat skriva upp i kalendern. En lördag helt enkelt.

Ikväll blir det fest, för första gången på väldigt länge. Nils har kombinerad födelsedags – och inflyttningsfest (eftersom det var ca 1 år sen han flyttade in...). Det kommer att bjudas på Pölse och öl på traditionellt danskt vis och det blir en mix av folk från ett gäng olika världsdelar. Så nu vet ni det, intressepil.