Oro.

Jag vet inte om du också har oro inom dig? En oidentifierad oro, egentligen utan anledning. Jag har det och det slår mig hur mycket mer den kommer när jag är ensam och har tid att tänka. Det är ingen oro för att exempelvis inte klara en tenta, som är en naturlig oro/nervositet över ett trist faktum som kan bli sant.

.

Min oro liksom bara finns och det är inget problem jag kan lösa; Det räcker inte att plugga mer, så att jag verkligen ska klara tentan. Det är en oro som består. Precis innan jag vaknade idag drömde jag att släntrade in på kontoret vid 9.30- tiden och att min chef då sa till mig på skarpen att jag MÅSTE vara där innan klockan 8.30. Jag kände mig dålig. Efter det vaknade jag och nu vill inte den drömmen och känslan försvinna.

.

Idag är det söndag, solen skiner och jag är frisk (förutom att jag tänker på morfar och saknar Nils som är i USA på konferens). Jag är helt fri och har inga planer. Igår flyttstädade jag lägenheten i Winterthur hela dagen så idag är jag verkligen värd att bara njuta. Och så går jag runt och oroar mig för jag vet inte riktigt vad jag ska göra...gaaah! Jaha, så fungerar jag. Det känns bra att skriva av mig. Det är det bästa. Få lite klarhet i att det faktiskt inte finns något att oroa sig för.

.

Vad våra hjärnor fungerar olika. Jag skulle vilja veta hur andras hjärnor tänkte och resonerade. Om en annan person inte hade oro, så skulle den inte kunna förstå vad jag beskriver ovan. Likaväl har jag så svårt att förstå människor som alltid kan tänka positivt och som inte bekymrar sig för saker. Vad enkelt det måste vara, tänker jag mig. Oftast gillar jag min hjärna, men ibland skulle jag vilja stänga av den så att den inte spinner iväg och tänker så mycket.

.

Nåväl, tillbaks till här och nu och söndag morgon. Måla lite idag? Skriva på min bok som jag börjat på miljoner gånger? Ut och läsa Millenium-Flickan som lekte med elden, som Ann var så snäll och tog med från Sverige? Vi får se vad denna dag har att ge!