spikrostbilalp

Spikmattan funkar! Har sovit mycket bättre 5 utav 6 nätter. Jag godkänner spikmattan, och rekommenderar den. Ja, då har det gått långt. Då är det en bra pryl. Gott att ligga på, men förfärligt i momentet man ska kravla sig av den..

Idag lagas här rostbiff a la mammas "örtagårdssteks" recept. Luktar smaskens från köket.

Om 3 dagar åker vi till alperna- ska bli så enormt härligt. Har köpt en overall till Oscar så att han kan röra sig mer än han kan i åkpåsen och förhoppningsvis kunna sitta lite i snön med vår hjälp. I åkpåsen hade han mest fått ligga platt fall i snön, föga intressant för en 6 månaders baby som ska äta allt. Ska man låta honom smaka på snön..då kan han ju få mask i magen?? Jag längtar även efter att komma upp i pisterna, åtminstone för några timmar åt gången. Vi tar bilen dit, en tur på ca 2 timmar.

På tal om det tittar vi ju på ny bil. Fram tills för en veckan sedan låg Toyotan på topp men den har efter gaspedalsproblemet åkt ner rejält. Stackarn. Nu är vi mer inne på svenskfabrikat som saab och volvo. Ja saab blir ju holländskt men tillhör ändå Sverige juh! Sen tänker vi på passaten, men vet ej hur stor den är. Likaså funderar på på om 93an respektive v50kombi räcker till en barn familj, eller om man snarare borde gå upp till 95an resp v70. Någon som har input? Det påminner mig om att jag borde googla bilar nu. Därför säger vi nu auf wiederluege

tjuv och spikmatta

Tänkte jag skulle skriva ett inlägg om något som inte handlar om mig, utan en ting, en åsikt. Något politiskt. Nu är det dock så att jag inte hinner läsa tidningen särskilt väl. Igår läste jag förvisso om den berömda kvinnliga juveltjuven; Doris Payne. En duktig juveltjuv som åker fast mellan gångerna, men ändå inte ger upp. Uhållig, stark och säkerligen vacker kvinna eftersom Halle Berry ska spela Doris i en film som kommer (kommit?) ut. Hehe klassas detta som en åsikt eller politiskt? ack nej... :)

Äsch, låt oss skippa världen och återgå till det som händer här och nu i mitt liv. Nu har jag provat en spikmatta!!! Jag blev väl i stort sett påtvingad den ;-) då jag väsentliga gånger klagat om: sömnlöshet samt rygg/nackont inför min vän. Hon skickade med en sån matta med mig hem igår, eftersom hon startat upp försäljningen av dessa här i Schweiz. Jag tänkte: OKEJ DÅ, jag ska prova den för jag förstår inte varför jag har så extremt svårt att sova trots att jag är trött. Jag var djupt imponerad av att de små enstaka spikarna blev så pass "bekväma" tack vare mängden. Och det bästa: jag somnade nästan under de 20 minuterna jag låg på den! Obs, nu är jag inte den som låter en gång avgöra mitt omdöme av spikmattorna. Nej, jag har under en längre tid varit alltför skeptisk och kräver fler nätters god sömn innan jag låter köpa mig ;) Låt oss se hur följande nätter blir!

Nu skriks det rejält här intill. Oscar vill upp.

Trygghet

Föräldrar är trygghet. Jag tänker på mina egna. När jag var liten så kunde de allt, visste allt, tog hand om oss barn så att vi fick allt vi behövde. Jag ser den tillfredsställelsen i Oscars blick nu: Nils och jag är de som kan lugna honom, de som ger honom vad han behöver.

Vad man inte vet som barn om sina föräldrar är ju deras bekymmer och problem. Vardagsproblem om ekonomi, risk att mista jobb, jobbiga kollegor osv. Föräldrar försöker sitt bästa för att dölja alla orosmoment för att barnen ska känna sig trygga. Man gör nog det automatiskt. Nu för tiden, som vuxen, vet man att ALLA har sina funderingar och problem: vänner, familj, man, fru, kollegor osv. Det gör alla mer sårbara, givetvis även mänskliga. Det finns ingen som står för den totala tryggheten som föräldrarna gör medan barnen är små. Det gör ju i viss grad livet otryggt, men livet är otryggt i den mån att inga hängslen och livrem i världen kan trygga ens liv.

Jag vill ge Oscar trygghet.

Mat igen

Idag fick Oscar prova potatispuré..det blev ingen hit. Han frynte mest på näsan, men var ändå nyfiken. Vi får "på att" imorgon igen! Det är så roligt att följa Oscars utveckling! Han sitter med stöd nu och är väldigt stabil så han behöver endast stöden när han ger upp och ramlar åt ett eller annat håll. Han griper efter mycket, men är fortfarande så eftertänksam, ett oerhört klokt intryck ger han - världens klokaste 5 månaders baby! Jupp, idag fyller han 5 månader.

Det går ju SÅ fort..Jag är stolt att vi klarat de första 5 månaderna. Det ÄR tufft att få barn, det tar på krafterna och innebär, som tidigare nämnts mycket oro. Samtidigt ger det så enormt mycket tillbaka; glädje, skoj, mysighet, kärlek! Allt blir så mycket roligare, småsaker ser man på nytt sätt. Till exempel det här med att ge honom riktig mat; jag har verkligen sett fram emot det, glatt mig åt att få se hans reaktion.

Idag ska jag laga ett nytt recept: Basilikatonfisk med spagetti. Har nog aldrig lagat något med burk tonfisk, föruom kall tonfisk, så det ska bli hmm spännande. Det är alltså ett av denna månadens nya recept. Matlistan går framåt, med hjälp av hela familjen är vi nu uppe i 27 rätter (tack Nils).

Avslutningsvis en bild på Nyårsklädde Oscar:

Matlista

Det måste ju vara en bra lösning på ett vardagsproblem: Fixa en matlista, med alla måltider man brukar äta!! När den dagliga frågan då uppkommer, som ofast innan inhandlingen i matbutiken: "Vad ska vi äta?" så tar vi fram listan och väljer några rätter som passar oss just då.

Frågan är hur många rätter listan måste fyllas med för att verka tillräcklig. Tillräcklig i den mening att det aldrig, i stort sett i alla fall, blir långtråkigt. Vill undvika känslan: det där åt vi ju förra veckan, förrförra också för den delen. Detta borde betyda att listan måste innehålla minst 21 rätter. Varför inte säga 30 rätter, så att man klarar sig i en månad utan att äta samma rätt? Men, då tillstöter ytterligare ett problem i mina ögon: Inte vill jag äta samma mat varje månad, dvs en månadsmatlista som upprepas 12 gånger om året?! Hm, 60 rätter känns mer lagom.

Alternativt 45 rätter och 7 rätter som ska improviseras per månad (*2=15, dvs totalt 60 rätter). Det låter lagom. Än så länge har jag 24 rätter, varav en är ägg och bacon, som jag ju egentligen inte räknar till en riktigt måltid. Men, låt gå då, tills jag fått ihop mina 45 rätter!

Orolig mamma - Det finns en fara i allt!

Som mamma har jag blivit orolig. Jag har varit i Danmark och Sverige i knappt en månad nu, men vågade ej skriva att vi skulle hemåt här på bloggen eftersom det fanns en risk att en inbrottstjuv skulle läsa dessa rader och passa på att göra inbrott hos oss...aningens paranoid kanske?

Oron har ökat sedan jag fick barn. Man kan oroa sig för allt. Alltmer känner jag igen mig i det beprövade uttrycket "Det finns en fara i allt" som jag och mina kära syskon myntade till vår älskade lilla mamma som har (hade?) en tendens till att se faran i allt istället för att betona spänningen och det roliga.
"Mamma, jag ska åka till Australien" "Nämen ojoj, då måste ni vara försiktiga" osv ;)

Så här i efterhand gick ju allt bra. Det blev inget inbrott, vi överlevde flygresorna, bilresorna i snömassorna, kylan samt svininfluensan. Därutöver lyckades Oscar hålla sig frisk förutom en allergisk reaktion på mammas body lotion.

Ja, denna oro lär väl hålla i sig för alltid. Man vänjer sig väl till viss del antar jag. Just nu är jag lugn. Alla i familjen är hemma och det är varmt inne. Ser inga faror just nu. Det skulle vara de tända ljusen som ju skulle kunna sätta fyr på vår lägenhet. Eller möjligtvis skulle en bil kunna köra in i lägenheten. Eller ett flygplan. Förutom alla sjukdomar vi skulle kunna drabbas av. Matförgiftning. Eller en orm i toalettstolen. Att huset rasar ihop- nej, det har jag faktiskt aldrig varit orolig för utan kom på det just nu. Ja, ni fattar. Man kan vara orolig för allt.

MEN jag menar att det är en ok oro, inte en skadlig oro. Den är lite komisk, jag kan se det också. Nu ska vi dricka te, rött te. Hoppas vi inte bränner oss!

Julstämning

Som jag nämnde i en kommentar så missade jag tyvärr programmet om de lyckliga danskarna. Om någon vet hemligheten så lyssnar och lär gärna vi svenskar.

Jag har jobbat på julstämningen.
1. Bakat lussebullar. Från scratch. En fredagskväll tänkte jag snabbt slänga ihop några bullar. Slutade i kaos, ilska och bullar utan kärlek. Därför blev de bleka, fick saffran på vissa ställen och på vissa ställen ej (glömde saffran så jag hällde i den i den färdiga degen..) samt av modell större (pga tidsbrist och stressande baby skrik så sparade jag tid genom att göra dem STORA).. MEN de blev godkända och jag är nöjd med mina livs första lussebullar. Jag har ändå bjudit flera fikagäster samt tagit med några exemplar när jag varit bortbjuden. Alla har godkänt dem. Man vet inte varför- snällhet eller ärlighet? Jag godkände dem dock och jag är ärlig.

2. Pepparkakshus


Lite fusk: pepparkaksplattorna är inköpta i Schwedenshop på ikea, men garneringen har jag gjort själv. Bevis:

3. Julduken på kortet ovan.

4. Den tindrande kitschguldgranen. Bevis: till vänster på bilden, jämte mina älsklingar.

För att spinna vidare på Helmings historier: Min favorit är overheadbilden han la fram, med kammen som saknade "taggar" = En kam för flintskalliga- hahaha

Ikväll visas en dokumentär om världens lyckligaste folk, nämligen danskarna. Av alla människor i hela världen så är det flest danskar som bedömer sig själva vara lyckliga. Jag funderar på hur det kommer sig. Måste man vara född dansk och bo i Danmark för att bli så lycklig, eller räcker det för vem som helst att flytta till Danmark för att bli lycklig? Och vad är det som gör att de känner sig så lyckliga? Är det ölen, den avslappnade attityden, att det ligger så nära Sverige.. ? ;)
Vi får se om Osci somnar ikväll just de 45 minuterna då programmet visas.

Det är November nu, men bara i några dagar till. Det är ännu en grå dag, fast förmiddagen bjöd på solsken. Gick till Mutter-Kind Beratungen idag för att väga Oscar. Han har gått upp nästan 400gram igen, på 2 veckor- han kan han! Benen är nu riktigt bastanta- tjocka och goa "michelingubbe"lår.

Snart får man sätta upp julpyntet. Har redan satt en röd lykta utanför fönstret, i vilken vi tänder stearinljus om kvällarna. Myspys. Det är dags nu. Julmys istället för höstrusk.

Den lille grönklädde mannen i sängen vaknar så smått. Det får mig att tänka på den fantastiskt roliga historien som vår klassföreståndare lärde oss på högstadiet:
"Vad är det som är litet grönt och äter sten? Den lille gröne stenätaren!!!!!!" Fantastiskt rolig..eller??

Ska jag se ett avsnitt till av Svenska hjärtan? Är inne på säsong 3 nu. Väntar med spänning på Greys Anatomy, säsong 4, som kan poppa ner i brevlådan vilken dag som helst nu.. DET blir uppmuntring det :) Ska nog gå ut och kolla brevlådan igen...

Bön blev hörd!!

Så gick jag till "eftergraviditets"gympan i tisdags, efter att jag skrivit mitt förra blogginlägg där jag efterfrågade andra mammor i Bonstetten att höra av sig. Sannolikheten att någon svensktalande mamma bosatt i Bonstetten skulle se min blogg var minimal, för att inte säga obefintlig. MEN på gympan kommer en annan mamma från Bonstetten trevande fram till mig och frågar om vi ska ut och gå någon dag!!! Okej, hon var inte svensk utan tysk, och inte heller nämnde hon att hon läst min blogg, men slutsatsen blir ändå: Det hjälper att efterfråga det man behöver i bloggen... Alltså skriver jag idag: jag är trött och vill sova. Hoppas det blir uppfyllt snart :)))

Tisdag

Jag tycker det känns konstigt att blotta känslor på en blogg, men ändå gör jag det. Det är väl det den är till för.

Hösten kommer med full storm. Grått, regn i motsats till mys, ljus. Inne varmt och gott, ute kallt och rått. Röda löv har fallit till marken. Gråa grenar syns. Jag har hävdat att jag gillar höstar och det är sant. Höstdagar med blå himmel, frisk och kylig luft, solsken. De dagarna ger bra humör. Gråa dagar ger inte det, de ger bara inget bra humör. Jag försöker nu med kaffe.

Vår fina goa lille son piggar upp dagarna. Han vill sitta upp nu. Idag har vi suttit och pratat länge, han har skrattat och varit så söt. Det ger bra humör, det bästa humör man kan ha.

Men sen sover sötisen och det är tyst i lägenheten. Regnet smattrar. Tvätten väntar. Och då sköljer vågen av nedstämdhet in. Det ändrar sig så fort, så lätt. Tur är väl det. Dåligt kan också snabbt bli bra. Nedstämdheten är på långa vägar ifrån vad den kan vara. Det är bra.

Jag känner mig nog lite ensam om dagarna ändå. Fast hittills har det varit så bra att bara vara hemma med Oscar och med allt härligt besök av den kära, kära familjen. Men nu har alla de kära människorna åkt och kvar är jag, med en ensamhetskänsla som väller upp.

Jag får nog ta itu med att hitta några trevliga människor att umgås med på dagarna. Fast, å andra sidan, det är ju så skönt att bara vara hemma och ta det lugnt...Det är bara humöret som inte alltid förstår det. Mysbyxor är ju bara det bästa. Tid att få sova när man vill, leka med Oscar när man vill och tid att göra allt det där man vill göra när man vill.... Ja, hemma är ju så gott. Men lite mer sällskap skulle inte göra mitt humör sämre.
Är det någon annan mamma i Bonstetten Dorf som ser detta, så hör av dig!! :)

Kvällarna är de bästa, för då kommer älsklingen hem dessutom :) Då strålar solen och humöret mår bra. Det är så nöjt och glatt då. Jag är så lyckligt lottad. Jag vet och är tacksam varje dag.

"Karborre"

Ett inlägg om något jag inte ens vet hur det stavas: Karborre.
Visste ni att det var en schweizisk ingenjör som uppfann detta efter att ha studerat tistlar i alperna??! Han tyckte det var fascinerande hur tistlarna fastnade överallt och gick till sitt laboratorie för att uppfinna samma mekanism på textil. Coolt. Det är sånt man gör när man är mammaledig: ser på tv ;-)
Har även sett en dokumentär om spanska influensan idag. Visste ni att att det dog fler människor i den än det gjort i samtliga krig under 1900-talet?! Jo, minsann, så är det.

Idag regnar det, jag är trött och kommer antagligen inte gå utanför dörren, förutom ner till tvättstugan. Funderar på livet. Det är sånt man gör när man är mammaledig och det regnar.

Oscar hade en strålande dag igår och den har börjat bra idag med. Han ler, gurglar och skrattar ofta och länge. Det är så underbart härligt och man blir varm i hela hjärtat.

Smågodis. Mums. Det finns att köpa här, men inte de godaste: salt och surt. Mamma kom ner med en gigantisk smågodispåse. Inköpt på Reptil i Asarum, världens bästa godis affär. Inköpt av mina kära syskon: tack söta ni. Nils och jag njuter varje dag. Vårt godisuppehåll under vardagarna får nog anses som upphävt...vi får återgå till detta när godiset är slut. Tror jag. Ska diskutera detta heta ämne med familjen.

Förra veckan träffade Oscar sin nye kompis: en söt lill-Nils. En månad äldre än Oscar. De lekte aktivt med varandra på lekmattan. Nåväl, de låg jämte varandra i alla fall.. :)



Mamma Bodil är på besök. Lyx. Hjälp med allt möjligt. Även hon har blivit blixtkär i Oscar. Nu har hon lagat mat till mig -underbart. Dags att gå.

Buddha

Över jul och nyår åker vi hem till älskade Sverige. Ja, till Danmark också- någon som har något passande adjektiv till detta land??? ;) För att få med oss lille Oscar utan att åka fast för smuggling eller kidnappning beslutade vi oss för att skaffa pass till honom, både danskt och svenskt. Vi gick till fotografen för att få passfoto i rätt storlek och här är resultatet:



En riktig liten godbit.. som liknar en liten Buddha..och en kriminell upptryckt mot väggen.. i mammas ögon en riktigt liten sötis som får en att le, ja om inte skratta lite också. I måndags var vi hos Mutter-Kindberatung och vägde Oscar. Han hade gått ner den senaste veckan, 30gram. Inte bra, men antagligen beror det på att han är förkyld. Men, ärligt talat, blev jag inte särskilt orolig, för man kan inte direkt se att han gått ner på passfotot ;-) Han spränger alla vikt och längd kurvor den lille killen. Det gillar vi.

Inser att det är första kortet jag lägger ut på Oscar här, så jag känner att jag vill lägga ut ett mer smickrande dessutom:

Nils är hemma igen- tjohoo!! 2 dagar och 1 natt har jag och Oscar varit själva. Och längtat :) En skrikig, förkyld Oscar och en trött, trött, trött mamma hämtade pappa Nils på Zürich HB igår. Fantastiskt att ha honom hemma igen. Det är så mycket enklare att ta hand om ett spädbarn när man är två. Nu ska vi mysa hela dagen!

skrik skrik skrik

En lugn stund och jag bara måste skriva av mig. Hellre än att plocka upp alla kleenex på golvet, sätta in disken i maskinen, duscha, ja ens titta mig själv i spegeln.

Det är hårt att ha ett litet barn! Ingen kan säga något annat. Natten gav mig max en timmes sömn i sträck och då var det sömn störd av små grymtande ljud. Oscar sover i spjälsängen i vårt sovrum nu. Stup i kvarten måste man upp och sätta i nappen. Fick mata ofta i natt dessutom. Tänkte jag skulle få lite sömn framåt förmiddagen men skrikandet har varit ihållande. Försöker få honom att somna för killen måste vara trött, trött, trött! Nu har han däckat på lektäcket i vardagsrummet. Låter honom ligga där eftersom minsta förändring får honom att skrika igen.

Det fantastiska i det hela är att en gång då och då är Oscar lugn, tittar upp på mig och ler. Han ler med hela ansiktet, ögonen strålar och munnen öppnar sig och gurglar, medan kroppen drar ihop sig till en "glädjeposition" (som dock skulle kunna förväxlas med kramp-i-magen-positionen). Då blir jag så glad, så innerligt glad. Så fantastiskt glad att det inte finns några gränser.

Men sen sätter skrikandet igång. Det är liksom det att man inte får något gjort. Jag går fortfarande halvklädd i någon slags pyjamas/mysbyx/sovstrumps utstyrsel. Tänkte jag skulle duschat idag, men har inte energin. Har tagit en kaffe och hoppas på att humöret samt energin ska återkomma till mitt sinne.

Det gör så ont i hjärtat när det lilla pyret skriker och skriker och jag inte kan göra något. Jag har matat, bytt blöja, fått honom till att rapa, vaggat, sjungit etc men inget hjälper och energin tar slut till att hitta på fler saker för att få honom att lugna sig. Ibland hjälper det att bara lägga honom på lekmattan. Då kan han börja jollra för sig själv och man undrar- vad gjorde jag för fel som inte kunde få honom lugn, samtidigt som man är gudaglad för en lugn stund.

I denna lugna stund vill jag alltså göra några vettiga saker. Allt känns kaos- var startar man? En dag som denna blir det helt enkelt inget gjort, det får lov att vara kaos. Jag vill hellre använda stunden till att komma på bättre humör, dvs skriva av mig.

Som vanligt har jag behovet att skriva av mig när humöret sviktar. Så, missförstå mig inte i allt mitt klagande. Jag är innerligt glad och lycklig för lille Oscar. Han är det bästa i hela världen och han är värd allt det här och mycket mer!! Nu snyftas det igen.. dags att gå till tjänst... till världens mest underbara lilla pyre :)

Fortsättning

Eftersom min käre man var inne och läste min blogg, känner jag att jag nu måste skriva vidare här. Vet ju att jag inte har många läsare, men ändå vill jag vidhålla min blogg.

Så, vad har jag då att skriva, som hemmagående enbarnsmor? Skulle kunna ha en hel utläggning om alla mina komplikationer som jag haft sedan födseln, men varför skulle någon intressera sig för det? Jag mår ju bättre, sakta men säkert. Och guldklumpen ligger ju här intill och sover, så då kan jag inte förmå att beklaga mig.

Idag har jag dammsugit! Wow. Samt duschat och tvättat håret. Jag har lekt med Oscar, han jollrar och tittar på sakerna jag visar. Dagens favorit blev den vita katten med röda prickar som han fått från mormor. Ett härligt skratt kom fram när jag sa mjao mjao och rörde den fram och tillbaka. Har även sett ett avsnitt av Greys anatomy- fick tvinga mig att stänga av dvdn därefter, eftersom jag annars lätt blir sittande framför efterföljande avsnitt.

Såna här aktiva dagar är sällan och det beror på att Oscar för en gångs skull sover mycket idag. Oftast blir det inget vettigt gjort, mer än max tömning av diskmaskinen.

Tröttheten börjar komma, det var amning 4ggr denna natt, så jag skulle ju behöva vila... MEN jag vill ju ut och gå också. Jag har dessutom lovat Nils att köpa mjölk och yoghurt och det löftet vill jag hålla.. så det får bli en promenad i solskenet nu :)

Gympa

Så har lille Oscar kommit till världen - vår lille son!

Igår tänkte jag börja komma i form. Jag gjorde två armhävningar och har idag träningsvärk i armarna samt i "armfästet". Får nog avvakta med "gympan" idag. Fokuserar mina Bäckenbodenübungen istället. De är bra mycket viktigare.

Idag har jag blivit fast framför tv:n, har nämligen skaffat samtliga avsnitt av Grey´s anatomy. Det är beroendeframkallande och fantastiskt bra. Tur att Oscar också gillar att kolla tv. Han pratar/gurglar i takt med tvn.

Grillkväll i bergen

Träffades redan klockan 15 för att bege oss upp i "bergen". För mig som svensk var vi i bergen, men för schweizarna var det bara en kulle, en Hügel på högst 1000meter.
Jag tog golfen, med 3 passagerare. Då motorn inte är den starkaste och jag inte den mest modiga föraren på schweiziska små, girlangvägar, haglade kommenterarerna om min hastighet. Max var 80, jag låg i 60. Det var svårt att komma upp i högre hastighet i uppförsbackarna, fast mig personligen gjorde det inget. Det passar mig helt enkelt väldigt bra att köra sakta men säkert, vilket jag även förklarade för mina passagerare. Helt plötsligt utropar de: "Fartkamera!", varpå jag lägger mig på bromsen och ett "no, no, no Malin" hörs i baksätet. "You already drive below the limits, so you don't need to slow down". Okej, vi skrattade ganska gott, även jag. Jag kan ta det helt enkelt. Annat vore det om jag vore 18 år gammal.

Nåväl. Grillkvällen förflöt fint. Lite kallt och regn, men maten och humöret var gott.

På hemvägen körde jag själv. De små vägarna hit hem ut på landet är kurviga, smala och fulla av bilar. En bil ligger mig upp i röven (ja!!!) och jag blir stressad. Gasar på. Och "BLIXT!!" Hastighetskameran prickade in min överskridning av hastigheten.

Är det inte ironiskt när man kör så sakta och så gasar man på en sträcka och får en böter? Kan de inte göra någon slags medelfart. I så fall hade jag fått böter för jag kör under hastighetsgränserna...

Målarglädje

En egenhändigt målad tavla till vårt ofödda barn. Det är det första jag gör till den lille plutten..ännu inga barnkläder eller barnmöbler köpta, men så impulsmålade jag istället en tavla (tog mig dock 4 fokuserade timmar).