Smågodis. Mums. Det finns att köpa här, men inte de godaste: salt och surt. Mamma kom ner med en gigantisk smågodispåse. Inköpt på Reptil i Asarum, världens bästa godis affär. Inköpt av mina kära syskon: tack söta ni. Nils och jag njuter varje dag. Vårt godisuppehåll under vardagarna får nog anses som upphävt...vi får återgå till detta när godiset är slut. Tror jag. Ska diskutera detta heta ämne med familjen.

Förra veckan träffade Oscar sin nye kompis: en söt lill-Nils. En månad äldre än Oscar. De lekte aktivt med varandra på lekmattan. Nåväl, de låg jämte varandra i alla fall.. :)



Mamma Bodil är på besök. Lyx. Hjälp med allt möjligt. Även hon har blivit blixtkär i Oscar. Nu har hon lagat mat till mig -underbart. Dags att gå.

Buddha

Över jul och nyår åker vi hem till älskade Sverige. Ja, till Danmark också- någon som har något passande adjektiv till detta land??? ;) För att få med oss lille Oscar utan att åka fast för smuggling eller kidnappning beslutade vi oss för att skaffa pass till honom, både danskt och svenskt. Vi gick till fotografen för att få passfoto i rätt storlek och här är resultatet:



En riktig liten godbit.. som liknar en liten Buddha..och en kriminell upptryckt mot väggen.. i mammas ögon en riktigt liten sötis som får en att le, ja om inte skratta lite också. I måndags var vi hos Mutter-Kindberatung och vägde Oscar. Han hade gått ner den senaste veckan, 30gram. Inte bra, men antagligen beror det på att han är förkyld. Men, ärligt talat, blev jag inte särskilt orolig, för man kan inte direkt se att han gått ner på passfotot ;-) Han spränger alla vikt och längd kurvor den lille killen. Det gillar vi.

Inser att det är första kortet jag lägger ut på Oscar här, så jag känner att jag vill lägga ut ett mer smickrande dessutom:

Nils är hemma igen- tjohoo!! 2 dagar och 1 natt har jag och Oscar varit själva. Och längtat :) En skrikig, förkyld Oscar och en trött, trött, trött mamma hämtade pappa Nils på Zürich HB igår. Fantastiskt att ha honom hemma igen. Det är så mycket enklare att ta hand om ett spädbarn när man är två. Nu ska vi mysa hela dagen!

skrik skrik skrik

En lugn stund och jag bara måste skriva av mig. Hellre än att plocka upp alla kleenex på golvet, sätta in disken i maskinen, duscha, ja ens titta mig själv i spegeln.

Det är hårt att ha ett litet barn! Ingen kan säga något annat. Natten gav mig max en timmes sömn i sträck och då var det sömn störd av små grymtande ljud. Oscar sover i spjälsängen i vårt sovrum nu. Stup i kvarten måste man upp och sätta i nappen. Fick mata ofta i natt dessutom. Tänkte jag skulle få lite sömn framåt förmiddagen men skrikandet har varit ihållande. Försöker få honom att somna för killen måste vara trött, trött, trött! Nu har han däckat på lektäcket i vardagsrummet. Låter honom ligga där eftersom minsta förändring får honom att skrika igen.

Det fantastiska i det hela är att en gång då och då är Oscar lugn, tittar upp på mig och ler. Han ler med hela ansiktet, ögonen strålar och munnen öppnar sig och gurglar, medan kroppen drar ihop sig till en "glädjeposition" (som dock skulle kunna förväxlas med kramp-i-magen-positionen). Då blir jag så glad, så innerligt glad. Så fantastiskt glad att det inte finns några gränser.

Men sen sätter skrikandet igång. Det är liksom det att man inte får något gjort. Jag går fortfarande halvklädd i någon slags pyjamas/mysbyx/sovstrumps utstyrsel. Tänkte jag skulle duschat idag, men har inte energin. Har tagit en kaffe och hoppas på att humöret samt energin ska återkomma till mitt sinne.

Det gör så ont i hjärtat när det lilla pyret skriker och skriker och jag inte kan göra något. Jag har matat, bytt blöja, fått honom till att rapa, vaggat, sjungit etc men inget hjälper och energin tar slut till att hitta på fler saker för att få honom att lugna sig. Ibland hjälper det att bara lägga honom på lekmattan. Då kan han börja jollra för sig själv och man undrar- vad gjorde jag för fel som inte kunde få honom lugn, samtidigt som man är gudaglad för en lugn stund.

I denna lugna stund vill jag alltså göra några vettiga saker. Allt känns kaos- var startar man? En dag som denna blir det helt enkelt inget gjort, det får lov att vara kaos. Jag vill hellre använda stunden till att komma på bättre humör, dvs skriva av mig.

Som vanligt har jag behovet att skriva av mig när humöret sviktar. Så, missförstå mig inte i allt mitt klagande. Jag är innerligt glad och lycklig för lille Oscar. Han är det bästa i hela världen och han är värd allt det här och mycket mer!! Nu snyftas det igen.. dags att gå till tjänst... till världens mest underbara lilla pyre :)

Fortsättning

Eftersom min käre man var inne och läste min blogg, känner jag att jag nu måste skriva vidare här. Vet ju att jag inte har många läsare, men ändå vill jag vidhålla min blogg.

Så, vad har jag då att skriva, som hemmagående enbarnsmor? Skulle kunna ha en hel utläggning om alla mina komplikationer som jag haft sedan födseln, men varför skulle någon intressera sig för det? Jag mår ju bättre, sakta men säkert. Och guldklumpen ligger ju här intill och sover, så då kan jag inte förmå att beklaga mig.

Idag har jag dammsugit! Wow. Samt duschat och tvättat håret. Jag har lekt med Oscar, han jollrar och tittar på sakerna jag visar. Dagens favorit blev den vita katten med röda prickar som han fått från mormor. Ett härligt skratt kom fram när jag sa mjao mjao och rörde den fram och tillbaka. Har även sett ett avsnitt av Greys anatomy- fick tvinga mig att stänga av dvdn därefter, eftersom jag annars lätt blir sittande framför efterföljande avsnitt.

Såna här aktiva dagar är sällan och det beror på att Oscar för en gångs skull sover mycket idag. Oftast blir det inget vettigt gjort, mer än max tömning av diskmaskinen.

Tröttheten börjar komma, det var amning 4ggr denna natt, så jag skulle ju behöva vila... MEN jag vill ju ut och gå också. Jag har dessutom lovat Nils att köpa mjölk och yoghurt och det löftet vill jag hålla.. så det får bli en promenad i solskenet nu :)

Gympa

Så har lille Oscar kommit till världen - vår lille son!

Igår tänkte jag börja komma i form. Jag gjorde två armhävningar och har idag träningsvärk i armarna samt i "armfästet". Får nog avvakta med "gympan" idag. Fokuserar mina Bäckenbodenübungen istället. De är bra mycket viktigare.

Idag har jag blivit fast framför tv:n, har nämligen skaffat samtliga avsnitt av Grey´s anatomy. Det är beroendeframkallande och fantastiskt bra. Tur att Oscar också gillar att kolla tv. Han pratar/gurglar i takt med tvn.

Grillkväll i bergen

Träffades redan klockan 15 för att bege oss upp i "bergen". För mig som svensk var vi i bergen, men för schweizarna var det bara en kulle, en Hügel på högst 1000meter.
Jag tog golfen, med 3 passagerare. Då motorn inte är den starkaste och jag inte den mest modiga föraren på schweiziska små, girlangvägar, haglade kommenterarerna om min hastighet. Max var 80, jag låg i 60. Det var svårt att komma upp i högre hastighet i uppförsbackarna, fast mig personligen gjorde det inget. Det passar mig helt enkelt väldigt bra att köra sakta men säkert, vilket jag även förklarade för mina passagerare. Helt plötsligt utropar de: "Fartkamera!", varpå jag lägger mig på bromsen och ett "no, no, no Malin" hörs i baksätet. "You already drive below the limits, so you don't need to slow down". Okej, vi skrattade ganska gott, även jag. Jag kan ta det helt enkelt. Annat vore det om jag vore 18 år gammal.

Nåväl. Grillkvällen förflöt fint. Lite kallt och regn, men maten och humöret var gott.

På hemvägen körde jag själv. De små vägarna hit hem ut på landet är kurviga, smala och fulla av bilar. En bil ligger mig upp i röven (ja!!!) och jag blir stressad. Gasar på. Och "BLIXT!!" Hastighetskameran prickade in min överskridning av hastigheten.

Är det inte ironiskt när man kör så sakta och så gasar man på en sträcka och får en böter? Kan de inte göra någon slags medelfart. I så fall hade jag fått böter för jag kör under hastighetsgränserna...

Målarglädje

En egenhändigt målad tavla till vårt ofödda barn. Det är det första jag gör till den lille plutten..ännu inga barnkläder eller barnmöbler köpta, men så impulsmålade jag istället en tavla (tog mig dock 4 fokuserade timmar).

Intressant att det fanns så många kommentarer till sängar, eller var det snarare till ordet normal..?

Tre dagar i sängen. Har skickat in Sudoku lösningen till Tagesanzeiger två dagar i rad. Det är antagligen jag och pensionärerna som tävlar om 50CHF vinsten. Mina kryddor har börjat ta sig: gräslök-, basilika- och tomatblad har kommit fram ur jorden. De andra plantorna (timjan, persilja & rosmarin) har börjat mögla. La nämligen över plastfolie för att de skulle gro fortare, tänkte mig liknande en växthuseffekt. Efter bara ett dygn började det lukta mögel, den doften är fortfarande kvar och det enda man ser är jord. Jag har en ny teori nu: lufta jorden. Det går till så att jag sticker ner en gaffel, lyfter lite, samt tar bort lite jord. Misstänker att fröna hamnat för långt under jorden. Bara för att jag inte har någonting att göra som är lagom jobbigt, ska jag nu gå och fotografera mina plantor så att ni kan se resultatet. Måste ju vara fantastiskt intressant för andra menar jag ;-)


Timjan, basilika, gräslök, rosmarin och persilja. Jordhögen bredvid krukorna är alltså borttagen jord. Kanske får jag ett infall någon dag och lägger tillbaka jorden igen.

Tomat





Trädgårdsmästaren och pyret i sin trädgård.

Sjuk

Min dag idag: snyta mig, sova, snyta mig, äta, snyta mig, dricka, snyta mig, läsa, snyta mig, dricka, snyta mig, äta...osv. Sa jag att jag har snytit mig också?
Min tanke var att skriva om alla saker som händer nu, men idag saknas inspirationen.

Istället skriver jag om sängar. Behöver en ny säng. I Schweiz är man rädda för stålfjädrar i sängarna, därav säljs knappt några i mina ögon normala sängar. I stället för att köpa ett paket av madrass och lameller som man bara kan sätta ben på för att få en säng, så köper man lameller separat och sedan en madrass av skumgummi eller latex. Sen måste man köpa en riktig sänggavel för att lägga lamellerna samt madrassen i. Känns som att gå bak i tiden. Har ändå bestämt mig för att anpassa mig till dessa vanor istället för att frakta ner en säng från Sverige.

Näsan rinner och jag har ont i huvudet. Hejdå.

Lördagmorgon i Bonstetten

Jag har blivit uppmanad att uppdatera min blogg med anledning av att jag är så långt borta från Sverige och detta lilla redskap sägs göra avståndet lite kortare. Om detta ska gälla bör jag vara mer personlig.

De e mycke nu! Många fantastiskt roliga saker:
1. Bostad på landet (fast ändå nära Zürich). I början av detta år fick vår lilla by, Bonstetten, sin 5000e invånare. I byn finns: 2 restauranger, 3 mataffärer, 1 bageri, en second hand affär för barn, 1-2 "trädgårdsbutiker", en textil/smycke affär, en krims krams affär, en take away pizzeria, dagis, tågstation, ibland en liten husvagn som säljer grillade kycklingar och sist men inte minst en post (Jens- de pratar om att lägga ner den och som du vet vore ju detta faktum förfärligt; Bonstetten vore på långa vägar inte SÅ bra om inte posten fanns kvar ;-) Ytterligare en sak som bör nämnas är: Turbinmuseet! Vi har ännu inte besökt denna sevärdhet men förmodar att det är av hög klass! På lördagar cirkulerar även en "Güselbuss" dit man kan gå och slänga kartong, glas mm - helt gratis. Eftersom gratis är gott gillar vi denna tjänst.
Pizzerian invigdes av oss i torsdags. Man ringer alltså och beställer. I en lokal utan sittplats för gäster bakas det flertalet pizzor varje kväll. Dessa körs ut till byn med jämna mellanrum. Om man är riktigt hungrig går det fortare att köra ner och hämta sin pizza. Det senare alternativet var viktigt för mig, då det denna premiärkväll inte kunde väntas 30 minuter på en hemkörd pizza, utan måstet fanns där att få en pizza inom 15 minuter.

Vi nöjer oss med punkt 1 denna tidiga lördag morgon. Förstår inte att jag ska vakna så tidigt (7.10) en lördagmorgon och inte kunna somna om. Kan bero på en igentäppt näsa och en kurrande mage, alternativt ett litet pyre i magen som jobbar väldigt aktivt på att träna sina ben och armmuskler genom otaliga boxningar och slag mot min mage. Oavsett anledning, så känner jag mig nöjd när jag sitter här i ottan och ser ut över blommande tulpaner (säkert hela 5 stycken! )och några andra blå blommor, buskar, en betongmur och en sol till hälften täckt av moln. Min yoghurt med müsli är uppäten, lite Tropicana finns kvar i juiceglaset (mums) och magen kurrar inte längre. Sparkarna har som tur väl är inte försvunnit. Det är väl dags för pyrets morgongymnastik.

Ha en fin lördag!

Kände för att skriva idag

Mina ben darrar. Har varit på Pump idag. Trots att jag har de lättaste tyngderna så pallar inte mina ben riktigt. De darrar, trots att det nu är 3e veckan jag går på ett Pump pass. Mitt års kort går ut i November och eftersom jag endast gått ett fåtal gånger sedan jag köpte abonnemanget betalar jag i genomsnitt 500 kr per gång (kostnaden har dock minskat de senaste 3 veckorna). Min plan är att få ner medelsnittskostnaden. Därav 3 pump pass på 3 veckor. Det är inte för mina musklers skull jag går dit, tro inte det.

Jag är inte förtjust av känslan att gå in i ett rum med massa andra pumpande människor för att hårdträna musklerna till discomusik, men jag gör det ändå. Det är en skön känsla att gå ut från rummet samt att jag får ner kostnaden per gång. Dessa båda saker skänker mig tillfredsställelse.

På tal om tillfredssällelse. En gång när jag precis flyttat ner till Schweiz, så var jag på ett spinningpass och de spelade en låt av e-type!!! Jag vet att du förstår chocken jag fick, men även glädjen. Jag cyklade järnet och energin flödade.

Något annat som ger energi är att skriva. Något jag vill göra mer men inte gör. Fast idag var det alltså dags för ett bidrag till min önskan att skriva mer. Och ja, det gav energi. Jag ska skriva oftare. Kanske inte här, så du som eventuellt läser detta, börja inte hoppas för mycket på inlägg varje dag. Kanske snarare varannan månad.

Svensk i Zürich

Vet ni hur härligt det är att gå runt i Sverige t-shirt i Zürich under EM?
Jag är så stolt över att vara svensk. Efter några öl och 2-0 mot Grekland är jag ännu stoltare.
Dock har jag blivit gammal. Jag uppskattade inte storbildsområdet vid Bellevue, med 40.000 ståplatser och 3.000 sittplatser. Vi stod först i ösregnet och såg de första 20 minuterna av matchen, sen beslutade vi för att gå till ett av fotbolls-/party-tälten. På väg ut erbjöd en kille oss 2 sittplats biljetter till storbildsarenan på Bellevue, gratis. Vad mer kan jag säga än att gratis är gott? Vi sa tack och gick upp på läktaren, där taket höll borta regnet.
Där kände vi oss minst 10 år för gamla, för fokus låg i att låta så mycket som möjligt istället för att titta på matchen. I halvlek gick vi vidare. Hemåt. Till baren mittöver gatan, N-68. Oranga väggar, storbilds tv, folk vid varje bord och lagom ljudnivå för att jag ska kunna sitta och älta vardagens bekymmer medan matchen pågår. Kall Carlsberg. Gott. 2 mål i andra halvlek. Hela baren hejar på Sverige. Jag i Sverigetröja. Kan det bli bättre? Kan man vara mer stolt?
Kan man nog. Men i alla fall: HEJA SVERIGE!!!!!!!!

BOKNÖRDSTEST

Tips

Min senaste läsperiod började den 5e januari, da jag lanade en bok fran min kära syster. Bokens namn: Flyga Drake. Under flygresan ner till Schweiz efter juluppehallet började jag drömma mig bort i denna bok. Det var (och är fortfarande om Khaled Hosseini inte ändrat nagot) en helt underbar bok som jag inte kunde släppa taget om. Den säger en del om livets sanningar och beskriver även ett land och liv som är langt borta fran min värld, men som jag gärna vill veta mer om.

Därefter tog jag mig mod att läsa Den allvarsamma leken (Hjalmar Söderberg), som jag pabörjade för ca ett ar sedan, men som jag da aldrig kom igenom. Texten är högtidligt gammaldags och innehallet har helt klart ett budskap. Det handlar om en djup kärlek mellan en kvinna och en man, som under stulna timmar far lov att leva (kärleken alltsa). Den sanna kärleken i detta otrohetsdrama slutar i mina ögon olyckligt, vilket kanske i de flesta verklighetsrelaterade otrohetshistorier oftast är resultatet. Boken inger inget hopp om happy endings för otrogna älskande, vilket bör ses som ett viktigt budskap.

För att inte blanda ihop böcker läste jag sedan Jens Lapidus Snabba cash. Boken beskriver en värld i Stockholm som känns enormt langt borta fran mig, men som existerar och därav ger denna bok dess styrka. Nagot förutsägbar och en bok där jag inte alls känner igen mig, vilket far det att krypa i mig när jag ser hur andra människor agerar samt vilka grymma människor det faktiskt finns.

Nästa offer var Simon och ekarna (Marianne Fredriksson). Ett fint skildrat relationsdrama, som tar upp klasskillnader under krigstider. Jag älskar de flesta av Marianne Fredrikssons böcker och denna var inte ett undantag. Den skildrar känslor pa ett betagande sätt.

Nu har jag precis avslutat Vindens Skugga av Carlos Ruiz Zafon, en bok jag hade nagot svarare att komma in i, men som efter 100 sidor blev intressant och som jag under de sista 150 sidorna inte kunde lägga ifran mig. En fantasifull bok innehallande manga personer och en idérik historia.

Det har varit tva lyckosamma och underhallande "läsmanader" som gett mig mycket!

Ett litet tips till om ni vill skratta: Ga och se "The Darjeeling Limited"! Jag och resten av den lilla biosalongen lag dubbelvikta av skratt.

Sova

Nu är jag tillbaka efter 3 dagars skidåkning i Flims/Laax. Jag har ont i benen, särskilt i vaderna av någon oförklarlig anledning, lite i nederdelen av ryggen också. Jag är dessutom trött, luktar lite illa eftersom jag ännu inte tagit steget in i duschen. Snuvan har fortfarande inte försvunnit, så näsan rinner. Ansiktet värmer lite av dagens sol.
Det tar på krafterna att vara på skidtur.

Igår åkte vi en backe fem gånger, det var allt. Jo, men det var inte lite. Det snöade konstant hela dagen, så sikten var dessutom begränsad. Att ta sig ner för en röd pist full med lössnö och nybildade pucklar, 5 gånger med otränade ben, det är inte så illa. Det är ganska bra. Ett extra bevis på att det var jobbigt är när man somnar kl 18.30 senare på kvällen. Ölen på after skin hade säkert ingen inverkan på tröttheten. Nej, gårdagens skidpass tog hårt på krafterna.

Och så idag kom solen. Strålande solsken, vit gnistrande snö, ni vet sådär underbart som man ser på bilder. Ja, så vackert var det. Det varmde nästan in i själen. Men bara nästan. Jag undrar vad som krävs för att själen ska värmas upp och se sol. Kanske en varm dusch och så lite sömn?

varma kramar från mig till dig

Drömmar

Man måste drömma. Det har jag insett nu. Man måste drömma och hoppas. Kanske kan inte drömmarna bli sanna just nu, men drömma får man, för det mår man bra av. Man måste försöka hitta det lilla som man kan drömma om.

Just nu drömmer jag om Sverige. Visserligen var det slaskat snöväder när jag svischade igenom Skåne den 6 januari, på väg till Kastrup. Men de välbekanta Preem mackarna såg så inbjudande ut. Fönstrena där adventsljusstakarna lyste ser så inbjudande ut. Att få gå på Ica och småprata med kassörskorna på SVENSKA. Är det kanske att romantisera Sverige...?

Jag drömmer om skidturen till helgen. Jag hoppas vi får sol som gnistrar i pudersnö, klarblå himmel, gulaschsoppa på en utomhusrestaurang mitt i backen, med en glühwein därtill. Afterski-öl i solnedgången.

Jaha ja, det var några av mina drömmar. Solen har börjat skina lite.

Puss och kram

Hemlängtan

Andra dagen som sjukling. Då har man tid att tänka. Ännu mer.

Den senaste perioden har jag en sån förträffligt stark hemlängtan. Jag längtar efter att få se på tv och förstå allt, att känna igen personerna i rutan, att kunna lyssna på svensk radio, att få gå i en mataffär där de även har creme fraiche i olika smaker samt olika fetthalter. Sådana vardagssaker är naturligvis inte så starka som längtan efter familj och vänner. Den överstiger allt annat. Att ha de nära och kära närmare sig. Det är något helt annat än livet här. Att umgås i Schweiz består mest av gå ut på en bar och dricka öl alternativt ut och äta middag på restaurang.
Jag saknar kvällarna med en vän hemma i soffan och en stor tekanna samt tända ljus på soffbordet.

Det är lätt hänt att romantisera hemlandet, det inser jag, för visst var det inte de svenska tv reportrarna som jag uppskattade när jag väl var hemma.

Just nu hägrar mammas hus framför allt annat. Det ska bli skönt att komma hem över jul. Jag inbillar mig att det finns ett slags lugn hemma i Sverige, men vet att där liksom här styrs vi av jobben och dess krävande plats i våra liv.

Igår njöt vi av glögg från IKEA med russin och mandlar och svenska pepparkakor därtill. Oj vad gott det smakade! Nästan som hemma :)

Julpynt

Guldgranen har akt fram! Nu är det julstämming. Den gamla porslinstomten som har flyttat med mig ända fran Lärkgatan, till Växjö och sedan till Zürich pryder nu den öppna spisens utkant. Den gömmer sig bakom nagra ljus, men sprider ändå sin stämning i sin röda kappa. Adventsljusstaken som nu har brunnit ner till Lucia, dvs dag nummer 13, är nu framme pa matbordet för tredje aret i rad. Tomtemor och tomtefar i tyg har ocksa fatt äran att pryda fönsterkarmen. Slutligen stoltserar nu den lilla taniga julbocken öppna spisens framsida! December kan börja.

Höger-Vänster

Ibland är inte livet så tokigt ändå.

Igår läste jag något som fick mig att skratt högt. Det handlade om den högra och vänstra hjärnhalvan. Vilka influenser de olika båda delarna har!

De spelar mot varandra ibland och hjälper varandra ibland. Den vänstra delen kan ta överhand och kräva en logisk, kontrollerande, förnuftig och matematisk person som gillar att känna sig duktig, medan den högra kör den mer avslappnade stilen, på magkänsla, rörigt skrivbord och kreativitet.

Det som fick mig att skratta högt var hur jag delvis jobbar med planering, men är en person som helst gör impulsiva saker på helgerna och inte gärna bokar upp mig. Går man förbi mitt skrivbord om dagarna så ser man ett kaos av papper, som jag varje kväll samlar ihop till en hög för att få det att se ordningssamt ut, så som jag tänker mig att en planerare borde organisera sitt skrivbord. Jag försöker organisera mig alltsom oftast och till detta hör: nya block och pennor, kalendrar, post it lappar osv, just för att börja om strukturen från början och skapa ordning. Det är liksom lättare då och det är en sån jäkla härlig känsla. Likadant så älskar jag att stryka över mina to-do list och slänga halvskrivna papper. Sån befrielse det är att bli av med papper från ett stökigt skrivbord!

Har man en bestämd morgonrutin varje morgon, så är man vänsterstyrd. Men å andra sidan- hur många har inte ett schema varje morgon för att hinna med allt som måste göras samtidigt som man vill sova så länge som möjligt..? Särskilt nu när mörkret smyger runt utanför fönstrena, morgon som kväll. Här inne skiner ljusens värme upp från kaminens öppning. Den röda julstjärnan skapar stämning. Tror varken den är höger eller vänsterstyrd. Den står mest still och är.