Grillkväll i bergen

Träffades redan klockan 15 för att bege oss upp i "bergen". För mig som svensk var vi i bergen, men för schweizarna var det bara en kulle, en Hügel på högst 1000meter.
Jag tog golfen, med 3 passagerare. Då motorn inte är den starkaste och jag inte den mest modiga föraren på schweiziska små, girlangvägar, haglade kommenterarerna om min hastighet. Max var 80, jag låg i 60. Det var svårt att komma upp i högre hastighet i uppförsbackarna, fast mig personligen gjorde det inget. Det passar mig helt enkelt väldigt bra att köra sakta men säkert, vilket jag även förklarade för mina passagerare. Helt plötsligt utropar de: "Fartkamera!", varpå jag lägger mig på bromsen och ett "no, no, no Malin" hörs i baksätet. "You already drive below the limits, so you don't need to slow down". Okej, vi skrattade ganska gott, även jag. Jag kan ta det helt enkelt. Annat vore det om jag vore 18 år gammal.

Nåväl. Grillkvällen förflöt fint. Lite kallt och regn, men maten och humöret var gott.

På hemvägen körde jag själv. De små vägarna hit hem ut på landet är kurviga, smala och fulla av bilar. En bil ligger mig upp i röven (ja!!!) och jag blir stressad. Gasar på. Och "BLIXT!!" Hastighetskameran prickade in min överskridning av hastigheten.

Är det inte ironiskt när man kör så sakta och så gasar man på en sträcka och får en böter? Kan de inte göra någon slags medelfart. I så fall hade jag fått böter för jag kör under hastighetsgränserna...

Målarglädje

En egenhändigt målad tavla till vårt ofödda barn. Det är det första jag gör till den lille plutten..ännu inga barnkläder eller barnmöbler köpta, men så impulsmålade jag istället en tavla (tog mig dock 4 fokuserade timmar).

Intressant att det fanns så många kommentarer till sängar, eller var det snarare till ordet normal..?

Tre dagar i sängen. Har skickat in Sudoku lösningen till Tagesanzeiger två dagar i rad. Det är antagligen jag och pensionärerna som tävlar om 50CHF vinsten. Mina kryddor har börjat ta sig: gräslök-, basilika- och tomatblad har kommit fram ur jorden. De andra plantorna (timjan, persilja & rosmarin) har börjat mögla. La nämligen över plastfolie för att de skulle gro fortare, tänkte mig liknande en växthuseffekt. Efter bara ett dygn började det lukta mögel, den doften är fortfarande kvar och det enda man ser är jord. Jag har en ny teori nu: lufta jorden. Det går till så att jag sticker ner en gaffel, lyfter lite, samt tar bort lite jord. Misstänker att fröna hamnat för långt under jorden. Bara för att jag inte har någonting att göra som är lagom jobbigt, ska jag nu gå och fotografera mina plantor så att ni kan se resultatet. Måste ju vara fantastiskt intressant för andra menar jag ;-)


Timjan, basilika, gräslök, rosmarin och persilja. Jordhögen bredvid krukorna är alltså borttagen jord. Kanske får jag ett infall någon dag och lägger tillbaka jorden igen.

Tomat





Trädgårdsmästaren och pyret i sin trädgård.

Sjuk

Min dag idag: snyta mig, sova, snyta mig, äta, snyta mig, dricka, snyta mig, läsa, snyta mig, dricka, snyta mig, äta...osv. Sa jag att jag har snytit mig också?
Min tanke var att skriva om alla saker som händer nu, men idag saknas inspirationen.

Istället skriver jag om sängar. Behöver en ny säng. I Schweiz är man rädda för stålfjädrar i sängarna, därav säljs knappt några i mina ögon normala sängar. I stället för att köpa ett paket av madrass och lameller som man bara kan sätta ben på för att få en säng, så köper man lameller separat och sedan en madrass av skumgummi eller latex. Sen måste man köpa en riktig sänggavel för att lägga lamellerna samt madrassen i. Känns som att gå bak i tiden. Har ändå bestämt mig för att anpassa mig till dessa vanor istället för att frakta ner en säng från Sverige.

Näsan rinner och jag har ont i huvudet. Hejdå.

Lördagmorgon i Bonstetten

Jag har blivit uppmanad att uppdatera min blogg med anledning av att jag är så långt borta från Sverige och detta lilla redskap sägs göra avståndet lite kortare. Om detta ska gälla bör jag vara mer personlig.

De e mycke nu! Många fantastiskt roliga saker:
1. Bostad på landet (fast ändå nära Zürich). I början av detta år fick vår lilla by, Bonstetten, sin 5000e invånare. I byn finns: 2 restauranger, 3 mataffärer, 1 bageri, en second hand affär för barn, 1-2 "trädgårdsbutiker", en textil/smycke affär, en krims krams affär, en take away pizzeria, dagis, tågstation, ibland en liten husvagn som säljer grillade kycklingar och sist men inte minst en post (Jens- de pratar om att lägga ner den och som du vet vore ju detta faktum förfärligt; Bonstetten vore på långa vägar inte SÅ bra om inte posten fanns kvar ;-) Ytterligare en sak som bör nämnas är: Turbinmuseet! Vi har ännu inte besökt denna sevärdhet men förmodar att det är av hög klass! På lördagar cirkulerar även en "Güselbuss" dit man kan gå och slänga kartong, glas mm - helt gratis. Eftersom gratis är gott gillar vi denna tjänst.
Pizzerian invigdes av oss i torsdags. Man ringer alltså och beställer. I en lokal utan sittplats för gäster bakas det flertalet pizzor varje kväll. Dessa körs ut till byn med jämna mellanrum. Om man är riktigt hungrig går det fortare att köra ner och hämta sin pizza. Det senare alternativet var viktigt för mig, då det denna premiärkväll inte kunde väntas 30 minuter på en hemkörd pizza, utan måstet fanns där att få en pizza inom 15 minuter.

Vi nöjer oss med punkt 1 denna tidiga lördag morgon. Förstår inte att jag ska vakna så tidigt (7.10) en lördagmorgon och inte kunna somna om. Kan bero på en igentäppt näsa och en kurrande mage, alternativt ett litet pyre i magen som jobbar väldigt aktivt på att träna sina ben och armmuskler genom otaliga boxningar och slag mot min mage. Oavsett anledning, så känner jag mig nöjd när jag sitter här i ottan och ser ut över blommande tulpaner (säkert hela 5 stycken! )och några andra blå blommor, buskar, en betongmur och en sol till hälften täckt av moln. Min yoghurt med müsli är uppäten, lite Tropicana finns kvar i juiceglaset (mums) och magen kurrar inte längre. Sparkarna har som tur väl är inte försvunnit. Det är väl dags för pyrets morgongymnastik.

Ha en fin lördag!

Kände för att skriva idag

Mina ben darrar. Har varit på Pump idag. Trots att jag har de lättaste tyngderna så pallar inte mina ben riktigt. De darrar, trots att det nu är 3e veckan jag går på ett Pump pass. Mitt års kort går ut i November och eftersom jag endast gått ett fåtal gånger sedan jag köpte abonnemanget betalar jag i genomsnitt 500 kr per gång (kostnaden har dock minskat de senaste 3 veckorna). Min plan är att få ner medelsnittskostnaden. Därav 3 pump pass på 3 veckor. Det är inte för mina musklers skull jag går dit, tro inte det.

Jag är inte förtjust av känslan att gå in i ett rum med massa andra pumpande människor för att hårdträna musklerna till discomusik, men jag gör det ändå. Det är en skön känsla att gå ut från rummet samt att jag får ner kostnaden per gång. Dessa båda saker skänker mig tillfredsställelse.

På tal om tillfredssällelse. En gång när jag precis flyttat ner till Schweiz, så var jag på ett spinningpass och de spelade en låt av e-type!!! Jag vet att du förstår chocken jag fick, men även glädjen. Jag cyklade järnet och energin flödade.

Något annat som ger energi är att skriva. Något jag vill göra mer men inte gör. Fast idag var det alltså dags för ett bidrag till min önskan att skriva mer. Och ja, det gav energi. Jag ska skriva oftare. Kanske inte här, så du som eventuellt läser detta, börja inte hoppas för mycket på inlägg varje dag. Kanske snarare varannan månad.

Svensk i Zürich

Vet ni hur härligt det är att gå runt i Sverige t-shirt i Zürich under EM?
Jag är så stolt över att vara svensk. Efter några öl och 2-0 mot Grekland är jag ännu stoltare.
Dock har jag blivit gammal. Jag uppskattade inte storbildsområdet vid Bellevue, med 40.000 ståplatser och 3.000 sittplatser. Vi stod först i ösregnet och såg de första 20 minuterna av matchen, sen beslutade vi för att gå till ett av fotbolls-/party-tälten. På väg ut erbjöd en kille oss 2 sittplats biljetter till storbildsarenan på Bellevue, gratis. Vad mer kan jag säga än att gratis är gott? Vi sa tack och gick upp på läktaren, där taket höll borta regnet.
Där kände vi oss minst 10 år för gamla, för fokus låg i att låta så mycket som möjligt istället för att titta på matchen. I halvlek gick vi vidare. Hemåt. Till baren mittöver gatan, N-68. Oranga väggar, storbilds tv, folk vid varje bord och lagom ljudnivå för att jag ska kunna sitta och älta vardagens bekymmer medan matchen pågår. Kall Carlsberg. Gott. 2 mål i andra halvlek. Hela baren hejar på Sverige. Jag i Sverigetröja. Kan det bli bättre? Kan man vara mer stolt?
Kan man nog. Men i alla fall: HEJA SVERIGE!!!!!!!!

BOKNÖRDSTEST

Tips

Min senaste läsperiod började den 5e januari, da jag lanade en bok fran min kära syster. Bokens namn: Flyga Drake. Under flygresan ner till Schweiz efter juluppehallet började jag drömma mig bort i denna bok. Det var (och är fortfarande om Khaled Hosseini inte ändrat nagot) en helt underbar bok som jag inte kunde släppa taget om. Den säger en del om livets sanningar och beskriver även ett land och liv som är langt borta fran min värld, men som jag gärna vill veta mer om.

Därefter tog jag mig mod att läsa Den allvarsamma leken (Hjalmar Söderberg), som jag pabörjade för ca ett ar sedan, men som jag da aldrig kom igenom. Texten är högtidligt gammaldags och innehallet har helt klart ett budskap. Det handlar om en djup kärlek mellan en kvinna och en man, som under stulna timmar far lov att leva (kärleken alltsa). Den sanna kärleken i detta otrohetsdrama slutar i mina ögon olyckligt, vilket kanske i de flesta verklighetsrelaterade otrohetshistorier oftast är resultatet. Boken inger inget hopp om happy endings för otrogna älskande, vilket bör ses som ett viktigt budskap.

För att inte blanda ihop böcker läste jag sedan Jens Lapidus Snabba cash. Boken beskriver en värld i Stockholm som känns enormt langt borta fran mig, men som existerar och därav ger denna bok dess styrka. Nagot förutsägbar och en bok där jag inte alls känner igen mig, vilket far det att krypa i mig när jag ser hur andra människor agerar samt vilka grymma människor det faktiskt finns.

Nästa offer var Simon och ekarna (Marianne Fredriksson). Ett fint skildrat relationsdrama, som tar upp klasskillnader under krigstider. Jag älskar de flesta av Marianne Fredrikssons böcker och denna var inte ett undantag. Den skildrar känslor pa ett betagande sätt.

Nu har jag precis avslutat Vindens Skugga av Carlos Ruiz Zafon, en bok jag hade nagot svarare att komma in i, men som efter 100 sidor blev intressant och som jag under de sista 150 sidorna inte kunde lägga ifran mig. En fantasifull bok innehallande manga personer och en idérik historia.

Det har varit tva lyckosamma och underhallande "läsmanader" som gett mig mycket!

Ett litet tips till om ni vill skratta: Ga och se "The Darjeeling Limited"! Jag och resten av den lilla biosalongen lag dubbelvikta av skratt.

Sova

Nu är jag tillbaka efter 3 dagars skidåkning i Flims/Laax. Jag har ont i benen, särskilt i vaderna av någon oförklarlig anledning, lite i nederdelen av ryggen också. Jag är dessutom trött, luktar lite illa eftersom jag ännu inte tagit steget in i duschen. Snuvan har fortfarande inte försvunnit, så näsan rinner. Ansiktet värmer lite av dagens sol.
Det tar på krafterna att vara på skidtur.

Igår åkte vi en backe fem gånger, det var allt. Jo, men det var inte lite. Det snöade konstant hela dagen, så sikten var dessutom begränsad. Att ta sig ner för en röd pist full med lössnö och nybildade pucklar, 5 gånger med otränade ben, det är inte så illa. Det är ganska bra. Ett extra bevis på att det var jobbigt är när man somnar kl 18.30 senare på kvällen. Ölen på after skin hade säkert ingen inverkan på tröttheten. Nej, gårdagens skidpass tog hårt på krafterna.

Och så idag kom solen. Strålande solsken, vit gnistrande snö, ni vet sådär underbart som man ser på bilder. Ja, så vackert var det. Det varmde nästan in i själen. Men bara nästan. Jag undrar vad som krävs för att själen ska värmas upp och se sol. Kanske en varm dusch och så lite sömn?

varma kramar från mig till dig

Drömmar

Man måste drömma. Det har jag insett nu. Man måste drömma och hoppas. Kanske kan inte drömmarna bli sanna just nu, men drömma får man, för det mår man bra av. Man måste försöka hitta det lilla som man kan drömma om.

Just nu drömmer jag om Sverige. Visserligen var det slaskat snöväder när jag svischade igenom Skåne den 6 januari, på väg till Kastrup. Men de välbekanta Preem mackarna såg så inbjudande ut. Fönstrena där adventsljusstakarna lyste ser så inbjudande ut. Att få gå på Ica och småprata med kassörskorna på SVENSKA. Är det kanske att romantisera Sverige...?

Jag drömmer om skidturen till helgen. Jag hoppas vi får sol som gnistrar i pudersnö, klarblå himmel, gulaschsoppa på en utomhusrestaurang mitt i backen, med en glühwein därtill. Afterski-öl i solnedgången.

Jaha ja, det var några av mina drömmar. Solen har börjat skina lite.

Puss och kram

Hemlängtan

Andra dagen som sjukling. Då har man tid att tänka. Ännu mer.

Den senaste perioden har jag en sån förträffligt stark hemlängtan. Jag längtar efter att få se på tv och förstå allt, att känna igen personerna i rutan, att kunna lyssna på svensk radio, att få gå i en mataffär där de även har creme fraiche i olika smaker samt olika fetthalter. Sådana vardagssaker är naturligvis inte så starka som längtan efter familj och vänner. Den överstiger allt annat. Att ha de nära och kära närmare sig. Det är något helt annat än livet här. Att umgås i Schweiz består mest av gå ut på en bar och dricka öl alternativt ut och äta middag på restaurang.
Jag saknar kvällarna med en vän hemma i soffan och en stor tekanna samt tända ljus på soffbordet.

Det är lätt hänt att romantisera hemlandet, det inser jag, för visst var det inte de svenska tv reportrarna som jag uppskattade när jag väl var hemma.

Just nu hägrar mammas hus framför allt annat. Det ska bli skönt att komma hem över jul. Jag inbillar mig att det finns ett slags lugn hemma i Sverige, men vet att där liksom här styrs vi av jobben och dess krävande plats i våra liv.

Igår njöt vi av glögg från IKEA med russin och mandlar och svenska pepparkakor därtill. Oj vad gott det smakade! Nästan som hemma :)

Julpynt

Guldgranen har akt fram! Nu är det julstämming. Den gamla porslinstomten som har flyttat med mig ända fran Lärkgatan, till Växjö och sedan till Zürich pryder nu den öppna spisens utkant. Den gömmer sig bakom nagra ljus, men sprider ändå sin stämning i sin röda kappa. Adventsljusstaken som nu har brunnit ner till Lucia, dvs dag nummer 13, är nu framme pa matbordet för tredje aret i rad. Tomtemor och tomtefar i tyg har ocksa fatt äran att pryda fönsterkarmen. Slutligen stoltserar nu den lilla taniga julbocken öppna spisens framsida! December kan börja.

Höger-Vänster

Ibland är inte livet så tokigt ändå.

Igår läste jag något som fick mig att skratt högt. Det handlade om den högra och vänstra hjärnhalvan. Vilka influenser de olika båda delarna har!

De spelar mot varandra ibland och hjälper varandra ibland. Den vänstra delen kan ta överhand och kräva en logisk, kontrollerande, förnuftig och matematisk person som gillar att känna sig duktig, medan den högra kör den mer avslappnade stilen, på magkänsla, rörigt skrivbord och kreativitet.

Det som fick mig att skratta högt var hur jag delvis jobbar med planering, men är en person som helst gör impulsiva saker på helgerna och inte gärna bokar upp mig. Går man förbi mitt skrivbord om dagarna så ser man ett kaos av papper, som jag varje kväll samlar ihop till en hög för att få det att se ordningssamt ut, så som jag tänker mig att en planerare borde organisera sitt skrivbord. Jag försöker organisera mig alltsom oftast och till detta hör: nya block och pennor, kalendrar, post it lappar osv, just för att börja om strukturen från början och skapa ordning. Det är liksom lättare då och det är en sån jäkla härlig känsla. Likadant så älskar jag att stryka över mina to-do list och slänga halvskrivna papper. Sån befrielse det är att bli av med papper från ett stökigt skrivbord!

Har man en bestämd morgonrutin varje morgon, så är man vänsterstyrd. Men å andra sidan- hur många har inte ett schema varje morgon för att hinna med allt som måste göras samtidigt som man vill sova så länge som möjligt..? Särskilt nu när mörkret smyger runt utanför fönstrena, morgon som kväll. Här inne skiner ljusens värme upp från kaminens öppning. Den röda julstjärnan skapar stämning. Tror varken den är höger eller vänsterstyrd. Den står mest still och är.

godis

Svenskt plockgodis är gott, men farligt. Det går inte att sluta äta förrän man mår illa. Påsen står på bordet och äts upp, trots att magen säger emot. Man äter med munnen, inte med magen. Detta stämmer i och för sig för allt man stoppar i sig, men hade det varit en äcklig torr potatis, så hade även magen varit med och sagt stopp, det där vill jag inte ha. Den kommunikationen är ur funktion när en påse godis hägrar framför ögonen.
Och tur är väl det, för godis ÄR gott så länge det varar. Några röda ferraribilar, några salta döskallar och några sega nappar ligger kvar i dagens godispåse. Beräknad tid kvar i påsen är 5 minuter. Sen kommer de att gotta sig tillsammans med sina soulmates i min mage.

För övrigt, jag mötte aldrig några big shots i hissen på jobbet. Tur, för jag förberedde aldrig mitt one-minute-speech.

Jag är nu på semester i Sverige, som ni säkert förstår eftersom jag äter smågodis.

Känns banalt att lägga ut ett litet inlägg om godis så här när det var så länge sedan jag skrev, men eftersom jag redan raderat ut 2 andra inlägg så SKA detta läggas ut. Godis är också viktigt.

Fredag Eftermiddag

Sitter på jobbet och tittar ut på bergen. Ovädret tornar upp sig därborta. Luften är kvav som en ångande bastu. De flesta har gått hem. Nog för att det är ett hårt arbetande företag, men de bör de berömmas för deras tidiga hemgång på fredagar.

Fick en chock idag när jag öppnade ett mail med “High importance”. De högsta cheferna besöker vårt kontor under nästa vecka. I mailet ber de bland annat oss följande:

- make sure that your workspace looks tidy
- you come in appropriate business casual attire (even when its hot!), pls avoid jeans etc.
- make sure you are prepared to see the big shots in hallway, elevator....and are not intimidated (no reason to be!)
- you are prepared to give the 1 minute elevator speech about yourself (who are you, what is your role, your contribution!....while you are going up in the elevator with the big shots

Förstår ni allvaret i detta??!! ;-) Man undrar verkligen om de seriöst menar att man ska förbereda ett litet tal om sig själv om utifall att man möter en hög chef i en hiss och om de då i denna situation undrar vem lilla jag är (nåja, så liten kanske jag inte är, men jag befinner mig långt under dem i hierarkitrappan)?

Ska bli spännande att se utfallet av nästa vecka!

Vems mening?

Alla tycker till om andra. Många, kanske inte alla, har en mening om de flesta i sin omgivning. Vissa väljer att framlägga sina kommentarer, andra inte. Vissa som yttrar sin mening gör det för att framhäva sin egen position, dvs i syfte att förminska andras existens. Sådana människor är ofta de svaga i bemärkelsen att de känner att de inte räcker till och då måste hävda sig själva samt försöka stampa på andra.

En person med finkänslighet, med känsligt sinne, tar till sig dessa tyckande, även om de inte är befogade.
Meningen påverkar den känsliga personen och kan i värsta fall vända upp och ned på en helg. Vet de personer som framlägger sina kommentarer om hur mycket de kan förstöra för andra, med en enda liten kommentar?

Visst, den känsliga personen borde kanske förstå och inse att meningen inte är sanning, men en känslig persons värld kan drabbas av ett skalv då en exempelvis en chef kläcker en kommentar. Det är en mening av vikt. Frågan är om meningen är viktigare än ens egen mening. Den enda som kan bestämma är den som blivit tilltyckt. Självklart är ens egna mening viktigare än alla andras meningar, oavsett vem som tycker till.

Folk borde passa sina munnar och förändra sig själva istället för att ha meningar om andra. Mind your own business passar bra in här.

Det jag aldrig sa.

Det händer så ofta att jag tänker så mycket mer än jag säger. I stort sett alltid. Jag antar att det är så även hos de som pratar mycket och säger saker mest hela tiden, för det är ju omöjligt att prata konstant och eftersom man tänker konstant (för det gör väl alla..?) så blir det ju även mycket osagt.

Det jag upptäckt på sistone är att jag börjar säga en mening som jag sedan aldrig avslutar. Ett intressant fenomen som jag inte vet vart det kommer ifrån.

Idag var det ett praktexempel på tankar som inte blir sagda: Jag och två kollegor, varav den ena precis kommit tillbaka från semestern, står och småpratar vid kaffemaskinen. Jag och min kollega som inte varit på semester berättar lite skvaller från firmafesten. Jag funderar på om det vore lämpligt eller ej att avslöja hur aspackade 2 av våra andra kollegor var eller om jag hellre skulle låta de få berätta det själva. Dock var jag nära att avslöja sanningen om en av de 2 som tog första morgontåget hem efter festen, på väg till Zürich, men vaknade upp i Basel (ca en timme efter Zürich), eftersom detta var mycket roligt. Men jag hann inte. Min andra kollega sa det innan jag fick tummen ur...

Så, alla saker blir inte sagda. Men å andra sidan är alla saker inte till för att bli sagda. Tala är silver, tiga är guld som det gamla ordspråket säger. Jag tror det ligger mycket häri. Fast nu ska jag vare sig tänka, skriva eller tala mer, utan ta mig in i drömmarnas land.

Jordgubbar

Jordgubbar är alltid det bästa, överallt, hela tiden.

Under festivalhelgen i Zürich har jag testat diverse mat. Dessert-urvalet anser jag vara mest uppskattat och därför väljer jag att delge er några av de upptäckter jag gjort inom detta område.

I lördags ersatte jag kvällsmat med Crepes med Nutella och banan, vilket smakade himmelskt och mättade gott tillsammans med några öl.

Idag följde jag trenden frukt/bär/choklad och hittade ett dessertställe som serverade diverse frukter och bär doppade i choklad.

Slutsatsen blev att av de frukter och bär som doppas i smält choklad, vinner jordgubbarna överlägset. Mmm denna underbara kombination! Banan och ananas kommer inte långt efter, men jordgubbarna toppar som sagt. Kanske kan det vara dess begränsade tillgång som gör att de små röda gubbarna uppskattas så mycket? Banan och Nutella kan man ju alltid få tag i på Coop....

Kan man odla jordgubbar inomhus? Då balkongen lyser med sin frånvaro i vår lägenhet, vore det ett bra alternativ med en jordgubbsplantage i vardagsrummet.

Helg i Svedala

Helgen i Asarum var händelserik. Starten var sorglig med en fin begravning av morfar. Innan kistan slogs igen stod Åsa och jag tätt, tätt ihop och betraktade honom. Några tårar föll samtidigt som vi drog upp några härliga gamla minnen, såsom kaffestyrkan och morfars finkänslighet att meddela sina två barnbarn deras oförmåga att koka lagom starkt kaffe. Dock var det inte längre morfar som låg i kistan. Det var en död människa. Och det är väl så det där livet är. Man föds, lever, dör. Och när man är död så finns man inte längre. Det kändes fint att se, men framför allt förstå, att morfar åkt vidare.

Trots sorglig stämning kunde jag inte låta bli att le åt alla barn som var med när vi åt landgång och drack kaffe efter begravningen. De bara är, här och nu. De diskuterar naturliga saker såsom färg på läsk, "titta hunden" samt bajs, vilket för övrigt var ett hett återkommande ämne under helgen. Jag gillar även barns ärlighet, vilket jag bistert fick erfara när jag gav min brorsdotter Hanna ett paket med en klänning i. Hon tyckte absolut inte om den och ville inte ha den på sig. Den var ful ,sa hon. Jaha tänkte jag. När jag ,sömndrucken, kom nerför trappan dagen efter, så mötte en glad Hanna mig med den nya klänningen. Dagen till ära tyckte hon den var fin och strålade. Hon var där och då, och gårdagens åsikt fanns inte längre.

Den gamla tandemen har fått liv igen! Jag kommer ihåg hur populär den gamla blåa Monark tandemcykeln var när vi bodde på Lärkgatan och ryktet spred sig om henne. Hon var efterfrågad och grannbarnen kom långt ifrån och bad om lånelov. I helgen fick jag och Nils äran att provköra den. Vi tog en långtur till Kofsa, till färjelägret med trafik till Lettland och Litauen, till stan och fräste genom den tomma gågatan (ja, vi kände oss ganska coola när de få förbipasserande vände sig om efter oss) och sedan full speed till Asarum då däcket låg emot ramen och fick upp en go värme, vilket tydligen är ett säkert tecken på en däcksprängning, som vi dock klarade oss ifrån.

Min älskling bjöd mig på en riktigt god dansk Bøf och ett härligt restaurangbesök på "A Hereford Beefstouw" i Köpenhamn på hemvägen.